Rättegången hålls i en pytteliten rättssal i St Pölten, en idyllisk småstad sju mil väster om Wien som de senaste dagarna har förvandlats till ett läger för tv-team och journalister från hela världen som invaderar hotell och drar sladdar till satellitantenner beredda att skicka ut bilder till de mest avlägsna hörn.

Men det är inte mycket man kommer att få se. Varken dottern Elisabeth, som idag är 42 år gammal, eller hennes barn kommer att uppträda i rätten. Istället får rättens ordförande Andrea Humer, de åtta jurymedlemmarna och åklagare Christiane Burkheiser nöja sig med vittnesmål som spelats in på video: sammanlagt 11 timmar med beklämmande, fasansfulla detaljer från ett obeskrivligt liv i fångenskap.

Processen väntas bli kort. Domen ska förkunnas redan nu på fredag.

–Vi har ingen brist på bevis, säger åklagarämbetets talesman Gerhard Sedlacek.

Josef Fritzl som om fyra veckor fyller 74 har erkänt på alla punkter utom en: mord. Det är förmodligen den knepigaste åtalspunkten. Enligt åklagarna ska han ha vägrat att kalla på medicinsk hjälp när ett nyfött spädbarn i källaren blev allvarligt sjuk.

Den döda kroppen ska han senare ha bränt upp i pannrummet. Åklagare Burkheiser hävdar att detta var mord medan Fritzls advokat Walter Anzböck torde beskriva det som underlåten hjälp.

Räknar man samman straffen för samtliga åtalspunkter blir det 60 års fängelse. I praktiken utmäts dock straffet för det mest allvarliga brottet. Och här spelar det en roll om det är mord, våldtäkt eller olaga frihetsberövelse.

För mord utdöms straff på upp till 20 år, för slaveri 10–20 år och för frihetsberövande högst 10 år.

Dottern Elisabeth och de sammanlagt sex överlevande barnen som fötts i källaren – varav tre aldrig sett dagsljus förrän de befriades i april förra året – har under tiden fått ny identitet.

De senaste månaderna har de levt i delstaten Oberösterreich vid gränsen mot Tyskland och Tjeckien. Men där spårades de häromveckan upp av paparazzifotografer som enligt uppgifter i de österrikiska medierna ska ha trängt in i deras nya hem på jakt efter bilder.

Nu har familjen åter sökt skydd hos kliniken i Amstetten där de efter befrielsen för ett år sedan avskärmades från allmänheten och fick medicinsk och psykiatrisk hjälp.

Josef Fritzl har från fängelsecellen gett intervjuer i vilka han bland annat hävdar att dottern under den första tiden i fångenskap bad honom att kidnappa ännu en flicka. Hon var ensam och behövde sällskap. Men han vägrade: ”Jag hade nog med en kvinna.”

Fritzls rörelse har av myndigheterna försatts i konkurs. Fastigheten Ybbstrasse 40 i Amstetten – som går under begreppet Fasans hus – har förlorat i värde och täcker inte ens skulderna på huset. Samma sak gäller för ytterligare ett antal fastigheter som Fritzl hyrde ut.

Av de 23 000 invånarna i Amstetten är det många som i dessa dagar försöker gå under jorden. Den som kan ta ledigt och har råd åker på semester. Andra hukar sig och hoppas att medierna ska koncentrera sig på rättegången i St Pölten. Alltför färskt är minnet av mediestormen förra året då det sömniga Amstetten blev en symbol för själva ondskan, en stad som gav fristad åt en ”demon” som Fritzl.

Borgmästare Herbert Katzengruber låter sig inte längre intervjuas men förklarar i ett skriftligt meddelande:

–Det finns inget kriminalfall Amstetten. Det enda som finns är ett brott som begåtts av en enskild gärningsman.

I medierna ställs dock fortfarande frågan hur man i Amstetten kunnat undgå att lägga märke till Fritzls märkliga beteende och genomskåda historierna som han berättade för att förklara dotterns plötsliga försvinnande.

Att Elisabeth flytt till en religiös sekt väckte ingen större misstänksamhet. Men att tre av källarbarnen ska ha upptäckts på trappan till huset och därpå förklarades vara hittebarn är så osannolikt att någon borde ha reagerat.

Socialnämndens medarbetare kom visserligen regelbundet på besök och bjöds på kaffe. I deras anteckningar hette det sedan: ”Ordnade förhållanden”. I själva verket var de bara några meter från det dragiga underjordiska fängelset där dottern och barnen hölls som livegna, misshandlades och utsattes för psykisk tortyr.