Vårens strider i Homs, Hama, Deir al-Zor eller Idlib var illa nog, men påverkade inte vanliga Damaskusbor in i märgen som nu.

– När brandröken i går för andra dagen steg högt över centrala Damaskus kändes det att det är på riktigt, säger en skakad syriska.

I våras såg det lite hoppfullare ut för Kofi Annans fredsplan. Då fanns ett fönster till en politisk lösning och en plan för eldupphör, en observatörsmission, krav på tillbakadragande av militära styrkor från städerna och tillträde för journalister.

Men nu ligger Kofi Annans fredsplan sönderskjuten. Möjligheternas fönster stängdes under försommaren. Ingen vet hur fönstret ska kunna dyrkas upp igen. Verkligheten på marken har tagit över. Rebellerna i Fria syriska armén, FSA nonchalerar exilrörelsen Syriens nationella råd, SNC, som varken kunnat ge syrierna mat, mediciner eller de vapen som många regimmotståndare frågat efter i månader.

Nu har rebellerna tyngre beväpning – materiel som de antingen har erövrat från reguljära styrkor, fått från desertörer eller smugglat till sig via den porösa gränsen mot Irak eller på snåriga stigar från Turkiet.

– I vissa fall har rebellerna till och med erövrat stridsvagnar, säger en ledande syrisk oppositionell i Washington, Mohammed al-Aballah, till SvD. Fast pansarfordon i rebellernas händer blir snabbt utslagna av syriska attackhelikoptrar.

Ryssland tänker inte under några omständigheter stödja en resolution som kan leda fram till ett militärt ingripande i Syrien, vilket kan bli konsekvensen om kapitel 7 används. Men handlingsförlamningen beror inte bara på vetot från Ryssland – och i viss mån Kina – utan även på att USA och Nato inte vill ingripa.

Med ett amerikanskt presidentval i sikte finns det inte skuggan av en chans att president Obama är redo att sätta in amerikansk militär i en ny konflikt i Mellanöstern. Syrien är inte Libyen. Länderna skiljer sig åt i fråga om historia, gränser, befolkning och allierade i ett extremt känsligt säkerhetspolitiskt läge.

– Ingriper väst finns omedelbart risken för att kriget utvidgas så att Iran och Hizbollah agerar på samma sida som Assadregimen. Och dessutom finns det en israelisk dimension, säger en källa vid Natohögkvarteret som fortsätter:

– Ankara, Paris, London och Washington gör samma bedömning. Dessa länders egna befolkningar skulle inte stödja att man gick in i krig i Syrien.

Regeringarna i Natos huvudstäder kan också notera att det inte är några stora demonstrationståg som drar fram mot ryska ambassader.

FN har sedan några år antagit Responsability to Protect (R2P), Skyldighet att skydda, en princip som för första gången tillämpades i Libyen 2011. Men där överskred Nato sitt mandat genom att också bomba ut Gaddafiregimen, vilket fick Ryssland att dra öronen åt sig.

Över Libyen räckte det med en flyginsats från Natos sida, även om man glömde att Skyldigheten att skydda gäller även efter det att bomberna har slutat falla. Men över Syrien skulle det inte räcka med luftkrig.

– Skulle det upprättas en flygförbudszon över norra Syrien vid gränsen mot Turkiet måste Natoflyget räkna med att det syriska luftvärnet blir ett reellt hot. Det är inte lika lätt att slå ut som Gaddafis. Nedskjutningen av det turkiska stridsflygplanet nyligen var en varning, säger en militärpolitisk bedömare.

Turkiet, som tagit sin hand från Assad, nöjer sig med att Nato har en planering i byrålådan för ett ingripande om Turkiets gränser skulle kränkas på allvar och om det skulle bli en massiv flyktingsituation.

Nu har Internationella rödakorskommittén klassat striderna i Syrien som inbördeskrig, eller intern väpnad konflikt. Därmed är ännu en blodig tröskel passerad.

Aleksander Gabelic, ordförande i Svenska FN-förbundet, vill att initiativet ska ligga hos FN, inte i Nato. Han önskar att man kunde syna korten hos länderna i säkerhetsrådet genom att tvinga fram en ny votering där. Och han vill att FN:s generalförsamling dammar av en princip från 1950-talet, United for Peace, som visar hur generalförsamlingen kan agera när det är blockeringar i säkerhetsrådet. Men han vet också varför många duckar i fråga om Syrien.

– De vill inte bli inblandade i en militär operation. De är rädda för något som kostar pengar, som är riskabelt och svårt. De måste ta ansvar för resultatet. Många tycker att Syrien är ett getingbo, att grannländerna har för många intressen. Det hämmar. Många känner också att de inte vill öppna Pandoras ask efter Irak och Afghanistan.

Webb-tv om Syrien

Strider i Damaskus

Klassas som inbördeskrig.

Ny massaker

Många döda i blodbad i Syrien.

Testar nya vapen

Statlig tv i Syrien visade övningar.

Mötte al-Assad

Kofi Annan positiv efter samtal.
Webb-tv

Sköt ned turkiskt plan

Motstridiga uppgifter och diplomatisk kris.
Webb-tv

Ett år av uppror

Få tror på en snabb lösning i Syrien.