Är ni förvånad över Fidel Castros beslut att lämna över makten?
- Om det nu verkligen är det han gör. Händelsen bör relativiseras. Jag får känslan av att det kan röra sig om en icke händelse. Han lämnar ifrån sig posterna som ordförande i ministerrådet och som överbefälhavare men säger inget om posten som förste sekreterare i kommunistpartiet. Och på Kuba är det den klart viktigaste funktionen.

Varför gör Fidel Castro detta utspel nu?
- Det är mycket svårt att veta exakt vad som sker bakom kulisserna, hur allvarligt Castros hälsotillstånd är eller vilket spel som pågår bland eliten inom den kubanska regimen. Och jag vill inte ägna mig åt rena spekulationer.

Hur uppfattas Fidel Castro på Kuba i dag?
- Som en historisk ledare som gett Kuba en internationell ställning. En viss stolthet över en del framgångar på det sociala området. Men också, speciellt bland de unga, som gammal och gaggig.

Vad har utmärkt den kubanska ledningen under den senaste tiden?
- En oerhört stark inre sammanhållning alltsedan Castros sjukdom offentliggjordes den 31 juli 2006. Ledarna har gått in för att stå sammansvetsade och undvika en sovjetisk utveckling.

Finns några tecken på sprickor inom ledningen?
- Också där vet man oerhört lite. Det talas om en mer liberal linje kring vice presidenten Carlos Lage eller en hårdare kring Ramiro Vàldes. Men det blir lätt fråga om ren kremlologi och tolkningar som oftast inte är mycket värda.

Hur ser ni på Raúl Castro?
- Han framställs än som en blodtörstig galning, än som pragmatiker. Klart är att Raúl Castro inte är samme man i dag som 1960. Man kan mycket väl vänta sig att Kuba går mot en ekonomisk liberalisering. Och kanske rent av vad jag skulle vilja kalla en falsk demokratisering. Någon tidning som ges mer svängrum eventuellt. Men systemet som sådant består. Jag ser inget som tyder på något snabbt sammanbrott.

Vad betyder oppositionen, dissidenterna, på Kuba?
- Inte mycket. Framför allt är befolkningen trött och ägnar sig mest åt att anpassa sig. Man kan tala om en inre flykt. De som har någon möjlighet väljer att lämna ön och den siffran var rekordstor i fjol. Dissidenterna har svårt att få respons och någon direkt konfrontation med systemet är inte att tänka på. Också dissidenter som Raúl Rivera talade först om att fortsätta verksamheten som oppositionella när de släppts ur fängelset men valde ganska snart att lämna Kuba.