Barack Obama kavlade upp skjortärmarna och greppade mikrofonen vid två torgmöten igår och i förrgår i västra USA och ägnade också gårdagens radiotal åt frågan som berör praktiskt taget varenda amerikan.

När det är presidenten som leder sådana möten brukar frågorna bli snällare men Obama fick nu åtminstone höra tvivel på finansieringsplanerna och kritik för att utmåla försäkringsbolagen som bovarna i dramat. Han klarade sig utmärkt, fast det betyder inte att slaget är vunnet.

Obama riktade också in sig på bevakningen och noterade att medierna gillar bråk. Det råder för all del inget tvivel om att en del protester iscensatts av grupper som motsätter sig demokraternas förslag, men samtidigt står det klart att misstänksamheten mot en del inslag ökat och att opinionsstödet för en reform minskat.

–Historien är entydig. Varenda gång vi varit nära att anta en försäkringsreform tar särintressena som gynnas av status quo till skrämseltaktik, sade Obama i sitt radiotal igår och pekade på att försäkringsbolagen avvisat 12 miljoner sjuka människor de senaste tre åren och att det är sådan ransonering som ilskan borde riktas mot.

Politiska bedömare är förvånade över att Barack Obama missbedömde läget. Några går så långt som att hävda att han i själva verket förlorade den här striden den dag i januari när det stora stimulanspaketet antogs utan en enda republikansk röst, något som både tydde på en övertolkning av mandatet i valet 2008 och spädde på oro över statens roll och budgetunderskotten.

Skälen till att det kärvar för Obama är många. Ett är att det faktiskt ännu inte föreligger något förslag, utan att utskott i kongressen lagt fram flera omfattande skrivningar.

Ett annat är att människor kan vara för en reform i teorin men är rädda för att den försäkring de själva är nöjda med kommer att försämras. Ett tredje är sannolikt helt befogade misstankar om att kostnadsberäkningarna för att täcka 47 miljoner fler amerikaner är optimistiska – något Obama bemött med att kritisera företrädaren George W Bushs och hans republikanska kongressmajoritets genomtrumfande av en mycket dyr läkemedelspeng för pensionärer utan att matcha med besparingar.

–Låt oss ta en titt på ett av de otäckare, och löjligare, ryktena, om de så kallade dödspanelerna som skulle avgöra ifall äldre får leva eller dö. Det byggde på en förvanskning av en tanke i ett kongressförslag om att Medicare (den offentliga vårdförsäkringen för pensionärer) skulle täcka frivilliga konsultationer hos den egna doktorn om vård i livets slutskede, sa Obama i radiotalet.

Över alltsammans svävar makarna Clintons anda. Insidesskildringar gör gällande att Obama-rådgivarna gjort allt för att undvika misstagen då, 1993–94, genom att bland annat ge kongressen fria händer.

För tillfället gäller den interna striden kraven på en vårdförsäkring i offentlig regi som Obama hittills hållit fast vid, men som ett par kongressdemokrater sagt sig vara villiga att avstå ifrån.

Vänsterflygeln i partiet anser att ett offentligt alternativ är nödvändigt och där betraktas en del av Obamas drag hittills, som en uppgörelse med läkemedelsbolagen, med stor skepsis.