Ute på stan drar ett hundratal Fatahungdomar runt med flaggor och högtalare. De skriker slagord mot Hamas. Då och då bränner någon av en salva i luften med sin automatkarbin.

Runt omkring fortsätter stadslivet som vanligt. Trängseln är stor. Runt stadens centrala Manaratorg med sina liggande marmorlejon är butiker och kaféer fulla. Bilister som fastnar i demonstrationsträngseln tutar och svär. En välklädd dam i utkanten av folkmassan muttrar.

–De talar om att Fatah tagit tillbaka kontrollen. Om någon hade koll, skulle de där bråkstakarna vara i skolan.

Tidigare på förmiddagen stormade Fatahs partimilis parlamentsbyggnaden i Ramallah i ett försök att röva bort den vice talmannen, Hassan Khreisheh som är knuten till Hamas. De stoppades av militärpoliser från de Fatahkontrollerade säkerhetsstyrkorna.

–Ungdomarna måste väl få vara lite vilda ett tag och få utlopp för sina frustruationer, säger kyparen på Pronto, som serverar den bästa pizzan i Mellanöstern.

I stadens lugna, lummiga medelklasskvarter, där många i den nya regeringen bor, är det lätt att glömma både Gaza och misären, vägspärrarna, och den förnedrande ockupationen runt omkring.

–Vad som händer där borta berör inte oss så mycket, säger Ahmed Sahweih.

Sahweih jobbar i sin pappas byggföretag. Han talar som så många Ramallahbor engelska med en bred amerikansk accent. ”Over there” är det uttryck han använder om Gaza. Han använder samma uttryck när han talar om Nablus eller Hebron, Västbanksstäder bara några mil härifrån, men skilda från Ramallah av otaliga vägspärrar och vägar reserverade för israeliska bosättare.

–Vi kan ju inte ens ta oss till Jerusalem och be.

Det är ett problem, tycker han. Annars är det inte så mycket problem. Inte så länge man stannar i Ramallah.

Vi sitter i Ramallahs luftkonditionerade köpcentrum tillsammans med Sahweihs bror och svägerska som gullar med varsin litet tvillingbäbis. Svägerskan har ett sedesamt dok över huvudet och lång löst sittande dress.

I förra valet var det många också i Ramallah som röstade på Hamas. Det är inte så konstigt, tycker Sahweih, och han funderar inte så mycket över vart de alla har tagit vägen.

–Fatah dekade ner sig, medan Hamas lyckades förnya sig. Folk vill ha förnyelse. Men, det blev ju inte mycket av det.

Men Ramallah klarar sig ändå.

–Alla flyttar hit för jobb och business. Det är ett problem over there, förstås. Men, Ramallah blomstrar.

Och det är bra, betonar han.

–Ramallah är en liten ministat. Ett litet Palestina, som fungerar. Modellen för en palestinsk stat.