De båda presidenterna har utvecklat en bra relation under sina fem år vid makten och de är sedan länge ”George” och ”Vladimir” med varandra. Familjen Putin har grillat biff på Bushs ranch i Texas och det amerikanska presidentparet har ätit rysk mat på Putins datja utanför Moskva. Redan vid det första mötet i Ljubljana för fyra år sedan tittade Bush Putin i ögonen och konstaterade att ”This is a man I can do business with”.

Det är nog tur att de båda presidenterna personligen kommer så väl överens, det finns nämligen konfliktämnen som kan ge associationer till kalla krigets dagar.
Rysslands val av vänner upprör amerikanerna. Nyligen efterskänkte Ryssland stora lån till Syrien och lovade dessutom att sälja avancerade vapensystem. Det Syrien som av USA utpekats stödja terrorister. Den ryska hjälpen att bygga kärnkraftverk i Iran har i många år skapat högljudda amerikanska protester och den ryska exporten av vapen till Kina skrämmer USA.
Av sina republikanska vänner i senaten har också Bush uppmanats att
kraftigt kritisera den politiska utvecklingen i Ryssland. Putins vägval pekar ju från demokrati mot diktatur med bland annat hårdare grepp om massmedier och avskaffandet av guvernörsval.

Visst tvingas kanske George Bush för att ”rädda ansiktet” på europaturnén prata om bristen på demokrati, men han vet att Vladimir Putin är oerhört känslig för kritik. Dessutom är Bush betydligt mer intresserad av rysk olja, samarbete i kampen mot terrorismen och att behålla Putin som vän än att försöka påverka rysk inrikespolitik.
Efter sitt misslyckade inhopp i Ukrainas presidentval (karriärens hittills största utrikespolitiska flopp) och det uppseendeväckande myglet i Yukosaffären borde Vladimir Putin komma till dagens möte aningen stukad. Men den ryske presidenten behöver bara titta i kassakistan och siffrorna på oljeexporten för att kunna sträcka på ryggen.

Rysk ekonomin har nämligen aldrig mått så bra. Nyligen betalade Ryssland i förväg av ett lån på 3,3 miljarder dollar till IMF. Den ryska handelsbalansen var i
fjol plus 87 miljarder dollar - att jämföra med ett minus på närmare 600 miljarder dollar för USA!
Moskva behöver inte, som i mitten av 1990-talet, buga för att få internationella lån. Tvärtom simmar Putin i pengar och det gör honom och de övriga makt-havarna i Moskva betydligt tuffare i relationen med väst.
Bush vet att Ryssland känner sig starkt pressat av Natoutvidgningen och att forna sovjetstater som Ukraina och Georgien blickar mot väst. USA:s inbrytning i Centralasien med baser i Uzbekistan och Kirgizistan är också känslig även om baserna i första hand är ett vapen i en framtida duell med Kina. USA bedömer närvaron i de forna sovjetstaterna som så viktig att Bush i det längsta undviker att trampa Putin på tårna och därmed skapa kollision.
Ingen behöver tvivla på att Moskva har kvar ambitionen att styra utvecklingen i grannstaterna. Gapet mellan Putins retorik och praktiska politik avslöjades på ett pinsamt sätt under presidentvalet i Ukraina. Samtidigt som han talade om ”vikten av rättvisa val”
stödde han officiellt en korrumperad regim som försökte fuska sig till president- ämbetet.
- Vladimir Putin och hans närmaste vänner har under det senaste året visat sina riktiga färger och det skrämmer många, sade den ansedde Rysslandskännaren Al Breach under ett samtal i förra veckan.

Men för George Bush, liksom för Tony Blair och Gerhard Schröder, är det betydligt mer praktiskt att ha den ryske presidenten på egna sidan än ett Ryssland som knyts allt närmare länder som Iran eller Kina. Därför ska vi räkna med hjärtliga handskakningar och breda leende mellan ”George och Vladimir” på tv-bilderna från Bratislava i dag.
Valet av mötesplats har prioriterats av USA. Slovakien anses som en mönsterstat som efter inträde i EU och Nato snabbt reformerats. Där kan George Bush vara säker på att bli omgiven av vänner och slippa besvärande demonstrationer.