Bonn Gårdagens förbundsdagsval slutade med en skräll för CDU-ledaren Angela Merkel som inte får en egen borgerlig majoritet, men möjligen blir regeringschef i en stor koalition med socialdemokrater.
Första prognosen på kvällen slog ner som en bomb i det kristdemokratiska partihögkvarteret i Berlin där medlemmarna hade hoppats på en klar seger för CDU/CSU och liberalerna FDP.
En samlad Angela Merkel framträdde senare på kvällen och försäkrade att hon såg valutgången som ett mandat för bilda regering.
- Vi är största parti och har därmed väljarnas entydiga uppdrag att bilda regering. Det kommer att bli svårt. Men jag accepterar uppdraget, sade Merkel och betecknade valresultat som en seger, om än inte i samma omfattning som hon räknat med.

I praktiken innebär det att Merkel siktar mot en stor koalition med socialdemokraterna under hennes ledning. Denna skulle förfoga över en majoritet på nästan två tredjedelar av mandaten i förbundsdagen, en lösning som Gerhard Schröder i går kategoriskt avvisade.

- Jag ser valet som en uppmuntran att under de kommande fyra åren bilda en stabil regering under min ledning, sade en triumferande förbundskansler som i partihögkvarteret hälsades av jublande partianhängare som skanderade ”Gerhard! Gerhard!”.
- Tror ni på allvar att mitt parti accepterar förhandlingar med Merkel som går ut på att hon ska bli förbundskansler, sade en uppskruvad Schröder i en tv-debatt senare på kvällen och passade på att läxa upp de tyska medierna för att dessa skrivit ner honom under valrörelsen.

Det är nu fullständigt oklart hur EU:s största land ska regeras framöver. Mycket tyder på Tyskland går in i en utdragen period av instabilitet och osäkerhet, något som i går kväll fick det tyska näringslivet att tala om ett mardrömsperspektiv.
Valforskare pekade dock på att resultat motsvarade vad de tyska väljarna i själva verket eftersträvade: reformer, men inte för mycket och inte för radikala och absolut inte en blanko-check för en nyliberal politik.
Prognoserna i tyska televisionens
båda program visade redan tidigt på kvällen att CDU/CSU fick drygt 35 procent och därmed tappade 3,5 procentenheter gentemot valet för tre år sedan.
För Angela Merkel som under stora delar sommaren och kunde räkna med långt över 40 procent av rösterna är valet ett svidande bakslag. För Schröder som länge kämpat i motvind är det däremot en personlig seger. Socialdemokraterna får visserligen inte mer än drygt 34 procent, ett ras med drygt fyra procentenheter och ett av efterkrigstidens sämsta resultat. Men för bara några veckor sedan var partiet nere i förödmjukande 28-30 procent.
Bakom uppsvinget de senaste dagarna ligger Schröders popularitet, men framför allt vänstersvängen i partiet och attackerna mot Merkels ”iskalla högerpolitik” och debatten kring hennes tilltänkte finansminister Paul Kirchhof som propagerat för en drastisk skattepolitik med en platt skatt för alla.
- Nu får de kvittot för en politik som är radikalt osocial, dundrade SPD-ledaren Franz Müntefering i går kväll.
Valets stora
segrare blev liberalerna FDP och det nya vänsterpartiet Die Linke. FDP gick upp med överraskande 2,6 procentenheter till 10 procent medan vänsterpartiet fick nästan 9 procent.
Tillsammans med vänsterpartiet och den förre SPD-ledaren Oskar Lafontaine som frontfigur skulle Schröder och den sittande rödgröna regeringen kunna sitta kvar vid makten. Men Schröder har kategoriskt uteslutet ett samarbete med Lafontaine.
- En sak är klar, sade i går även SPD-ledaren Franz Müntefering, vi kommer varken att samarbeta med vänsterpartiet eller bilda en minoritetsregering med dess stöd.

En tänkbar variant är däremot en regering med socialdemokraterna, miljöpartiet och liberalerna. Detta uteslöt i går FDP-ledaren Guido Westerwelle: ”Vi säger samma sak före valet som efter valet. Det blir ingen koalition med SPD”. Tidigare har det spekulerats i att mer SPD-vänliga liberaler skulle kuppa mot Westerwelle. Men efter gårdagens dunderseger för liberalerna ter sig detta osannolikt.
Möjligt är slutligen att
kristdemokraterna och liberalerna bildar regering med miljöpartiet. Utrikesminister Joschka Fischer, partiets starke man, sade i går att det var teoretiskt tänkbart men orealistiskt. Helt slog han dock inte igen dörren. ”Vi är beredd att föra samtal med Merkel”, sade han.
Grundtipset är trots allt att världens tredje största ekonomi får en samlingsregering av det slaget som styrde Tyskland redan 1966-1969 och som enligt många banade väg för både ekonomiska reformer och en ny utrikespolitik under Willy Brandt. Om det nu inte blir så att SPD trots allt få lika många mandat som CDU när de sista rösterna har räknats - då får Schröder kanske chansen igen.
SvD i tyskland