Välregisserad glimt av livet i kulisserna

Ett sjukhus utan patienter, picknick på motorvägen, bengaliska eldar i Pyongyang. Maria Langen och Sverre Sverredal åkte i våras med turistbuss i Nordkorea. Här är deras berättelse för SvD från världens mest stängda land.

Maria Langen och Sverre Sverredal åkte i våras med turistbuss i Nordkorea. Här är deras film från världens mest stängda land. Webb-tv

Maria Langen och Sverre Sverredal åkte i våras med turistbuss i Nordkorea. Här är deras film från världens mest stängda land.

När det går upp för oss att firandet av Kim Il-Sungs födelsedag endast är för partieliten, särskilt inbjudna gäster och utvalda nordkoreaner uppstår en intensiv tystnad. Guiden Son försöker muntra upp turisterna i gruppen.

–Även om massdans och militärparader inte är för er blir det många andra festligheter. Och allt hänger ihop med Kim Il-Sungs 100-årsdag! Om alla säger ”ja” kan vi gå på cirkus. Ni vet att gruppen alltid måste hålla ihop.

Efter bara ett par sekunder höjs de första upprörda rösterna till svar.

–Vi är inte här för att gå på cirkus! Vi vill se dansen, paraden och fyrverkeriet!

I de hårda förhandlingarna som följer föds idén att ta vår turistbuss in till staden och chansa på att få en skymt av festligheterna.

Dagen börjar med ett besök på ”martyrernas begravningsplats”. På vandringen uppför de 300 trappstegen i granit möter vi horder av militärer, som är där för att hedra de 200 stupade. Vi uppmanas att göra detsamma, att visa vår respekt.

–Ställ er i två led, buga och lämna blommor, teaterviskar Son över massorna.

Stämningen är lågmäld, som på en svensk kyrkogård. Allvaret speglas i militärernas ansiktsuttryck och befästs av den koreanska bakgrundsmusiken. I fjärran ser vi ett solglittrande Pyongyang.

Miss Son bryter lugnet och uppmanar oss på koreanska att skynda vidare.

–Palli, palli! Vi ska till den heliga platsen och berget Mansudae för att se bronsstatyerna över Kim Il-Sung och Kim Jong-Il.

Vi ska som en av de första utländska turistgrupperna få se det nyss återinvigda monumentet som nu omfattar bägge de avlidna landsfäderna. Rykten säger att den ursprungliga 20 meter höga statyn över Kim Il-Sung från början var täckt av guld som senare avlägsnades på inrådan av Kinas regering. Vi tittar andäktigt på de stora statyerna innan vi återigen bugar och lämnar de nyss inhandlade blommorna. Efter att ha visat vår vördnad får vi tillåtelse att fotografera.

–Men kom ihåg att statyerna bara får avbildas i sin helhet. Det är förbjudet att ta bilder på detaljer och ”roliga” personer som härmar ledarnas kroppsspråk, påminner Son.

Mer avspänt blir det på den stora nöjesparken i Pyongyang, där man visar upp traditionella danser, lekar och dräkter i ett välregisserat och tillrättalagt turistprogram. Inga ”vanliga” nordkoreaner i sikte. Däremot verkar samtliga turister i Nordkorea ha samlats ihop här, på behörigt avstånd från det verkliga firandet i stadens mitt.

Efter några trots allt behagliga timmar i det soliga festplatsvimlet styr bussen mot city. Guiderna har något outtalat och förväntansfullt i blicken och pulsen stiger i gruppen. Chauffören tråcklar sig igenom den ena bakgatan efter den andra, men blir stoppad av vägspärrar.

Militären har verkligen lyckats täppa till staden för oönskade besökare. Men plötsligt, vi förstår inte hur det går till, är vi igenom massorna och spärrarna. Bussdörren öppnas och vi springer mot det öronbedövande ljud som slår mot våra trumhinnor. Militärparaden!

Lite andfådda hamnar vi mitt i ett folkvimmel av paradbesökare. En ungdomsorkester spelar småbrutal marschmusik med nästan stämda instrument, samtidigt som en festklädd kvinna med enormt vibrato sjunger fosterländska sånger ackompanjerat av dragspel och syntmusik. Ljudvolymen är bedövande.

Stridsvagnarna mullrar förbi på bara någon meters avstånd. Vi känner den kvävande dieselröken. Flera pansarfordon spyr ut en svart tjock rök som skvallrar om att underhållet på fordonen kanske inte är i samma toppskick som de blänkande kanonerna och de glittrande medaljerna.

Människorna står i prydliga rader utan ansats att röra sig ur fläcken. Ingen försöker tränga sig fram för att se bättre. Efter en stund inser vi att nordkoreanerna i just detta gathörn ställts upp i jämna led längs gatan. Ett avsnitt i ledet har öppnats. I den ”dörröppning” som skapats har vi, några dussin ivrigt fotograferande turister, placerats.

När kolonnens sista robotar rullat förbi får vi beskedet att vi nu också fått tillstånd att se fyrverkerierna. Starttiden är satt till halv åtta. När vi går ur bussen blir allt becksvart. Elavbrott. Igen. Så går det upp för oss hur man har planerat. Nu SKA det vara mörkt. Alltså släcker man allt, och vi menar verkligen ALLT. Det är som om någon skruvat ur huvudsäkringen för hela staden.

Under fyrverkeriet kommer vi återigen nära människorna. Guiderna som tidigare har varit på helspänn och kontrollerat de flesta steg vi tagit har nu förlorat kontrollen i mörkret. Vi tjusas av knastrande stjärnfall, kreverande solar och röda bengaliska eldar. Vi ler och byter blickar med storögda barn, nickar åt farföräldrar och knuffas och skuffas med fler Pyongyangbor än vi någonsin trodde att vi skulle få se. Förhandsinformationen har varit att vi inte ska räkna med att få komma i närheten av ”vanligt folk”. Knappt ens gå ur bussen i staden. Och här står vi axel mot axel med invånarna. Nordkorea känns helt plötsligt inte lika gåtfullt.


Text : Sverre Sverredal och Maria Langen

Foto: Maria Langen

Film: Sverre Sverredal

  • Kopiera sidans adress

Snabbfakta om Nordkorea

Det kommunistiska Nordkorea är världens mest slutna diktatur och anklagas för systematiska brott mot mänskliga rättigheter. Samhället är militariserat och invånarna är hårt kontrollerade.
Amnesty International har uppskattat att det finns närmare 200000 politiska fångar i landet och det har kommit rapporter om tortyr och slavarbete.
Nordkorea plågas av återkommande svältkatastrofer. FN varnade i fjol för att sex miljoner nordkoreaner riskerar matbrist och att en tredjedel av landets barn under fem år är undernärda.
Samtidigt satsas enorma resurser på militären. En tredjedel av BNP beräknas gå till militärutgifter. Landet tros ha kärnvapen.
Nordkorea styrdes först av Kim Il-Sung. När han dog 1994 efterträddes han av sin son Kim Jong-Il. Han dog i fjol och efterträddes av sin son Kim Jong-Un, sannolikt född 1983.

Följ händelseutvecklingen med SvD digital – Just nu 5 veckor för 50 kr!

Toppnyheter just nu

svd avslöjar

Regeringen storsatsar
på Almi i nya budgeten

"Den här förstärkningen säkrar tillgången på riskkapital."

Svenska ubåtsjakter som gått till historien

Lista

Sovjetiska U 137 ett gigantiskt ”byte”.

”Ryssland har starkaste motiven”

Chatt

Försvarsforskare om ryska strategin i Östersjön.

”M-ledare bör vara socialkonservativ”

DEBATT

Vilka egenskaper bör M-ledaren ha? Så tycker SvD.se-läsarna.

Mitsubishi rullar ut
första större planet

Har kostat omkring 12 miljarder att utveckla.

SvD:s fotograf i känslornas centrum

Bilder

Manifestation för Kobane stoppad.

Kobane – före och efter kriget

Unika bilder

Så har striderna förstört staden.

Japanskt mansideal pressar unga

Identitetskris

"Vägen allt krokigare."

”Livet var riktigt jävla piss”

Hemmasittare

Joel vägrade gå till skolan.

Budgivning stressar kvinnor mer än män

Bostad

”Behöver inte vara en nackdel.”

Expressen säger upp alla sina fotografer

Över 60 tjänster försvinner i sparpaket.

Eli tar stora steg
mot pophimlen

Veckans skivor

”Vassa stråk av r&b.”

”Är du vältränad – eller övertränad?”

Träning

Allt fler anammar elittänkandet.

4 dagar kvar: Vad betyder rationell?

Högskoleprovet

Träna på vårens orddel.

”Inget man bara snyter ur näsan”

Löpning

Så gick det för gänget.