När socialistledaren Emile Roemer håller kampanjtal är parollen på banderollerna "Vad de än påstår kan Roemer regera".
Tomas Lundin
För Bryssel och Berlin är Emile Roemer ett rött skynke. Hans nej till utlovade åtstramningar för att sänka budgetunderskottet till 3 procent nästa år är vatten på euroskeptikernas kvarn, likaså attackerna på bankerna som räddats med skattebetalarnas pengar.
– Nej, det har absolut ingenting med euroskepsis att göra, förklarar den 50-årige socialistledaren på en pressträff i Boxmeer där han en gång i tiden var grundskollärare och satt i kommunfullmäktige.
– Men dagens Europa, så som det har byggts upp under de senaste 10–15 åren, är ett bankernas och finansmarknadernas projekt. Vår avsikt är att ändra detta och göra Europa till ett folkets och väljarnas projekt.
Socialistpartiet i Nederländerna har sina rötter i 1970-talets maoistiska grupperingar. Partisymbolen är en vit stjärna i en röd tomat, en kvarleva från den tiden då aktivisterna kastade tomater på de etablerade politikerna.
I dag är Socialistpartiet SP själv etablerat, även om Emile Roemer betecknar sig själv som ”mycket vänsterinriktad”. I förra valet fick SP 10 procent av rösterna och 15 mandat i parlamentet och kan enligt opinionsmätningarna räkna med att fördubbla sitt resultat till minst 30 mandat i valet nästa vecka.
Bakom uppgången ligger en jäsande oro över den vacklande ekonomin och de dramatiskt fallande fastighetspriserna som har fått den infekterade invandringsdebatten att ge vika för ekonomiska och sociala frågor som nu är valkampanjens hetaste ämnen.
Högerpopulisten Geert Wilders har reagerat med att snabbt lägga om kursen från islamfientliga budskap med krav på ”slöjskatt” och attacker på den styrande ”multikulturella eliten” till en radikal anti-EU-politik.
– Bryssel är ett odemokratiskt monster, en vampyr som suger ut oss tills vi förvandlats till en obetydlig liten provins i Storeuropa, dundrade han nyligen på ett valmöte i Rotterdam.
– Vi behöver våra egna gränser, vår egen valuta och vår egen framtid, löd hans budskap.
Emile Roemer, som i medierna i Nederländerna har beskrivits som mupparnas gemytliga Björnen Fozzie, har en helt annan framtoning än den svavelosande Geert Wilders med sin platinablonda hårman.
På gågatan i centrala Boxmeer, ett sömnigt litet samhälle med 28 000 invånare bara en mil från tyska gränsen, står han i en glassvagn och delar ut tomatglass. Ett jazzband spelar, röda ballonger vajar i vinden och Emile Roemer ler sitt breda leende som kritiker betecknar som hans enda stora tillgång.
– Han är sympatisk. Jättetrevlig, säger den nyblivne pensionären Hans Veltman som tillsammans med hustrun Angela väntar på Emile Roemers valtal.
– Men han är definitivt inte ämnad att bli regeringschef. Det jobbet är ett par nummer för stort för honom.
Ernest Schraven som är socialarbetare och tar hand om uteliggare, alkoholister och utslagna ungdomar invänder:
– Under de borgerliga regeringarna har fattigdomen och utanförskapet växt från år till år. Jag tycker man ska ge Emile Roemer en chans.
Emile Roemer har under tiden äntrat en improviserad talarstol och vänder sig till väljarna på gatan.
– Till val står två klara visioner. Fortsatt nyliberal politik eller mer rättvisa och ett mer socialt samhälle, ropar socialistledaren och dömer ut regeringens besparingar i hälsovården och planerna på att höja pensionsåldern som orättvisa och skadliga för hela samhället.
Mark Ruttes högerliberala VVD har lanserat ett svidande sparpaket med bland annat nerdragningar inom sjukvården på 8,5 miljarder euro. Det ska bidra till att sänka budgetunderskottet till 3 procent av bruttonationalprodukten nästa år och till noll procent senast 2017.
– Visst är det viktigt att sänka budgetunderskottet. Men det är ännu viktigare att vi investerar och skapar sysselsättning, säger Emile Roemer och dömer ut reglerna som infördes med Maastrichtfördraget 1992 som förlegade och inte användbara i dagens finans- och eurokris.
– Tiderna har förändrats och reglerna måste anpassas. Ja, vi måste omförhandla Maastrichtfördraget, säger Emile Roemer på pressträffen efter valmötet.
Det är ett budskap som får alarmklockarna att skrälla i Bryssel och i eurohuvudstäder som Berlin, Wien, Helsingfors och Tallinn där budgetdisciplin betraktas som helig och Maastrichtreglerna som grundpelare i valutaunionen.
Emile Roemers chanser att bli Nederländernas näste regeringschef har avtagit något efter en tv-debatt häromdagen där han enligt många framstod som mindre kompetent än premiärminister Mark Rutte. Trots detta kan en socialistledd allians med socialdemokraterna PvdA, miljöpartiet GroenLinks, liberala D66 och konservativa ChristenUnie räkna med fler röster än en VVD-ledd borgerlig koalition.
Vem som än vinner valet, innan en ny regering är på plats kan det lätt dröja två till tre månader. Långvariga koalitionsförhandlingar är en tradition i Nederländerna. Efter valet för två år sedan tog det 125 dagar. Rekordet från 1977 ligger på 208 dagar.
