Stockholm
Följande spådomar slog in: USA var redo att rösta på en svart presidentkandidat, Barack Obama gjorde inbrytningar på republikansk mark, valdeltagandet var massivt och väljarna ville ha ”change”.
Hela USA höll igår på att smälta vad som hänt. Historiskt, definitivt. Men också en kursändring som Obama själv utlovade redan när han som 45-årig och rätt så nyvald senator bestämde sig för att satsa på presidentvalet och då sa i en intervju:
–Nej, nej, nej, om jag ställer upp är det inte något symboliskt. Jag gör det för att vinna. Och för att förändra landet.
I januari när först den nya kongressen, med en kraftigt utökad majoritet för demokraterna, och sedan den nye presidenten tar vid blir det dags att omsätta talet om ”change we need” till praktisk politik.
President Bush, som praktiskt taget varit osynlig under hela valrörelsen, gratulerade efterträdaren i ett generöst hållet kort tal igår förmiddag.
–Mängder av människor över hela landet röstade och bevisade på så vis vitaliteten i den amerikanska demokratin för en hel värld, sa Bush som utlovade att USA kommer att förbli orubbligt under näste överbefälhavare samt, sannolikt ur hjärtat, att han själv och hustrun Laura ser fram emot att flytta tillbaka till Texas.
Förloraren John McCain drog sig tillbaka till sin ranch i Arizona. Även han har ju sitt ”day job” som senator i Washington och kommer att ställas till svars rörande löftena om att göra allt han kan för att hjälpa Barack Obama i talet efter valförlusten.
Talmannen i representanthuset Nancy Pelosi utlovade å sin sida ”starkt samförstånd” vid sitt framträdande en stund senare. Förväntningarna på henne och majoritetsledaren i senaten Harry Reid är nästan lika stora som på Obama. Nu när spekulationerna inte längre handlar om Hillary eller Barack, eller om Obama eller McCain, blir de nya samtalsämnena: vilka kommer att ingå i en Obama-adminstration, vilka blir Obamas första prioriteringar, räcker budgetpengarna och kan han få med sig folket och kongressen?
Det som kallas ”divided government” hör till vanligheterna i Washington, med presidenten ur ett parti och hela eller halva kongressen ur det andra. Nu markerade väljarna att de stöttar den demokratiska agendan: högre skatter för höginkomsttagare, rättvisa i sjukvården, fortsatt återhållsamhet i exploateringen av naturresurserna med mera. Dessutom underkände de definitivt Bushs politik på några andra områden: Irakkriget, klimatfrågorna och attityden till omvärlden.
Och, man kan gå ännu längre, republikanernas så omhuldade ”kulturkrig” avfördes och värdefrågorna abort och homoäktenskap lär inte spöka framöver. Skrämseltaktiken att utmåla Obama som en udda, och farlig, fågel misslyckades och infekterade ämnen som vapenägande fick inte den betydelse som en del bedömare väntade sig.
Analyserna av Obamas seger kommer i första hand att inrikta sig på kampanjorganisationen, med kontor i hela landet och utnyttjandet av it-teknik för att ragga både pengar, frivilliga och röster.
Men det är ingen tvekan om att demokrater över hela landet reste sig i protest mot Irakkriget och Bushs politik, och att republikanerna bestraffades för att ha inriktat sig på en alltför snäv andel av väljarkåren. Argumenten 2004 om att demokraterna inte går att lita på i terrorbekämpning och säkerhetspolitik var inte gångbara.
Självsäkerheten, lugnet och silvertungan hjälpe förstås också till eller som en annan demokrat, Franklin Roosevelt, konstaterade: Det handlar om en enda fråga, om väljarna gillar eller ogillar mig.
Det börjar redan droppa in e-post i demokraters, oppositionspolitikers, reportrar och lobbyisters mejllådor med propåer från exempelvis miljögrupper där man ställer krav på ”president-elect” Obama att uppfylla löftena.
Det är mycket få förändringar som genomförs på kort tid i det amerikanska politiska systemet – och Obama manade till tålamod redan i sitt segertal inför hundratusentals jublande och gråtande människor i hemstaden Chicago.
Tipsa andra
Fakta
Milstolpar för USA:s svarta
1865 Slaveriet avskaffas formellt den 6 december i och med att tillräckligt många delstater hade undertecknat 13:e tillägget till konstitutionen.
1870 Hiram Rhodes Revels blir den förste svarte senatorn. Samma år tar Joseph Hayne Rainey, som föddes som slav, plats i representanthuset.
1954 Högsta domstolen slår fast att segregering i skolorna strider mot konstitutionen. I december året därpå uppmärksammas sömmerskan Rosa Parks i Montgomery, Alabama, för att hon inte gav sin plats i bussen till en vit man.
1963 Den 28 augusti håller Martin Luther King sitt berömda I have a dream-tal inför över 200000 demonstranter i Washington.
1965 President Lyndon B Johnson undertecknar en lag som formellt undanröjer de sista byråkratiska hindren för svarta att utnyttja rösträtten i sydstaterna. För att kunna registrera sig och rösta hade svarta till exempel tvingats genomgå språktest. Följden av lagen blev att flera hundra tusen svarta registrerade sig i sydstaterna.
