Det finns en rad etniska grupper och stammar i Darfur, som sedan länge har tvistat om mark, vatten och boskap i Darfur. Detta har normalt kunnat lösas utan våld men förvärrad brist på vatten och nya grupper som kom in till Darfur från andra länder gjorde konflikterna allvarligare under 1970- och 80-talen.

Invånarna i Darfur anklagade regeringen i Khartoum för att inte tillräckligt kunna skydda byar vid konflikterna och inte heller hjälpa invånarna med ­basala behov, som till exempel skolor och sjukvård. Flera rebellgrupper bildades för självförsvar under 2001–2002.

Hur startade striderna?

De båda rebellgrupperna JEM (Justice and Equality Movement) och SLA (Sudan Liberation Army) rekryterade sina medlemmar från byarnas försvarsgrupper. Under 2003 började de anfalla arméposteringar och poliskontor som tillhörde centralmakten.

För regimen i Sudan var rebel­lerna oväntat framgångsrika, och trots att regimen själv förnekar det råder inga tvivel om att janjawid-milisen har fått fria tyglar att attackera dessa rebellfästen.

Det finns väldokumenterade vittnesmål om att den sudanesiska armén attackerat byar från ­luften och att janjawid strax ­därefter kommit till samma byar för att mörda, våldta och bränna. Janjawids brutala attacker mot civila ses som ett försök att ”etniskt rensa” området på dess svarta ­befolkning.

Vilka grupper agerar i området?

Förutom Sudans regering och janjawid-milisen finns omkring 13 olika rebellgrupper i Darfur. En av de största är SLA – som har splittrats i flera olika fraktioner eftersom de bland annat varit ­oeniga om de ska förhandla om fred. 2006 skrev en av ledarna under ett fredsavtal, men andra ledare i gruppen ställde sig inte bakom detta. En annan stor rebell­grupp är JEM, som inte har velat förhandla om fred.

Hur många civila har dödats eller flytt?

Eftersom stora områden i Darfur är utom räckhåll för utländska trupper, hjälporganisationer och journalister finns inga säkra uppgifter om dödssiffror. Enligt FN-uppgifter har minst 200000 människor mördats men siffran kan vara betydligt högre. Minst två miljoner människor har tvingats fly och de flesta ­lever som flyktingar i läger nära större städer i Darfur. Det råder stor misär i dessa läger och de som beger sig alltför långt bort för att leta ved eller hämta vatten riskerar att dödas eller våldtas av ­janjawid-milisen. I grannlandet Tchad finns cirka 200000 flyktingar från Darfur.

Är det ett folkmord?

Efter folkmordet i Rwanda 1994 sade FN att detta aldrig mer skulle tillåtas inträffa. Om händelserna i Darfur skulle klassas som folkmord skulle också omvärlden tvingas agera för att stoppa det. När FN:s utredare för snart ett år sedan undersökte situationen konstaterades att det visserligen begåtts övergrepp och krigsförbrytelser men begreppet folkmord användes inte. Där­emot har USA och en rad människorättsorganisationer kallat Darfur-krisen för folkmord.

Vad görs internationellt?

Afrikanska Unionen har i flera år haft fredsbevarande soldater i området, men de har varit för få och haft ett mycket begränsat mandat. Efter många turer kunde FN:s säkerhetsråd den 31 juli 2007 till sist enas om att en gemensam AU-FN-styrka skulle upprättas. Sedan årsskiftet har detta trätt i kraft och betyder att missionen i Darfur ska utökas till 26000 soldater, men Sudan motarbetar uppdraget. Sverige hade lovat att tillsammans med Norge bidra med ett ingenjörsförband på 350 man, men i onsdags kväll meddelade utrikesminister Carl Bildt att detta ställs in på grund av Sudans motstånd. Truppen har kostat 50 miljoner kronor att utbilda.

Kritiker menar att det freds­bevarande uppdraget blir svårt att genomföra eftersom det inte finns någon fred att bevara.

Fredsförhandlingar har hållits i Libyen, där bland andra FN-­förhandlaren Jan ­Eliasson deltar, men det finns ännu inget genombrott i dessa förhandlingar. Senast nu i veckan blev en FN-konvoj i Darfur ­beskjuten.

Källor: Svenska FN-förbundet, BBC, Reuters.