Den ryske presidenten Dmitrij Medvedev sade visserligen att Shanghaigruppen (med bland annat Kina och Kazakstan) hade en enad position och att detta borde ge ”internationell resonans”. Men uttalandets slutmeningar var inte något stöd till Ryssland, snarare tvärtom:

”SCO:s medlemmar uttrycker sin djupa oro över den senaste tidens händelser i Sydossetienfrågan och uppmanar båda sidor att fredligt lösa problemen genom dialog”.

Ett annat tecken på Rysslands ökade isolering var EU-ledarnas besked att de överväger sanktioner ”och många andra åtgärder” mot Ryssland. EU har flera viktiga möten de kommande dagarna då detaljer om vilka åtgärder som kan vidtas.

I dag är det ofta president Medvedev som får ta emot kritiken, men i praktiken handlar det om nuvarande premiärminister Vladimir Putins politik. Han har stärkt ryssarnas självförtroende och Putin har en obestridlig hög status inom landets gränser. Men sett till vad som har hänt internationellt under Putins åtta år som president handlar det om en rad misslyckande och knappast en enda framgång:

• Putin har inte kunnat göra något åt den av alla ryssar fruktade Natoutvidgningen. 2004 fick Nato sju nya medlemsländer, däribland de tre tidigare sovjetstaterna Estland, Lettland och Litauen.

• Klyftan mellan Ryssland och USA har blivit än större och nått en bottennivå och inte varit sämre sedan Sovjetunionens upplösning 1991.

• Klyftan mellan Ryssland och EU har också blivit större. Allt fler europeiska länder ifrågasätter i dag fortsatt samarbete med Ryssland.

• Putins aggressiva utspel har skapat stor osäkerhet hos flera grannländer, som tidigare ansetts stå Moskva nära.

• Rysslands inträde i världshandelsorganisationen WTO - som var nära förestående för tre, fyra år sedan - har nu gått i stå och blir inte av inom överskådlig framtid.

• Ryssland har misslyckats med att bli en seriös deltagare när det gäller att lösa internationella konflikter.

Putins sätt att försöka utnyttja den georgiska bombattacken mot Sydossetiens huvudstad Tschinvali gav en militär seger men är på väg bli ett nytt diplomatiskt fiasko. Ryssland håller på att bli internationellt isolerat på ett sätt som vi inte upplevt efter 1991.

Det är inte bara en följd av de senaste händelserna i Georgien utan har byggts upp under flera år av rysk aggressiv retorik och hotfulla uttalanden. Vladimir Putins utrikespolitik har därför varit kontraproduktiv. I Ukraina har det exempelvis inte tidigare funnits något brett folkligt stöd för en Natoanslutning, men nu är det troligt att stämningarna börjar svänga.

Flera europeiska länder, som Frankrike, Tyskland och Italien, har länge sökt ett ökat samarbete med Moskva och i flera frågor velat distansera sig från USA. Men med Putins politik drivs istället dessa länder mot USA, på samma sätt som Ukraina drivs mot Nato.

En bidragande anledning till Rysslands problem är att Putin, genom att kontrollera tv och radio, stoppat en politisk debatt i viktiga frågor. Putin vill inte bli ifrågasatt och det betyder att det ryska folket i gemen inte är medvetet om vilka starka reaktioner som väckts i Väst eller vad det kan få för konsekvenser för rysk ekonomi och för landets status i det internationella samfundet.

USA har med sin expansiva politik bidragit till att vi kan gå mot ett nytt kallt krig, men det är Vladimir Putins misslyckade utrikespolitik som är huvudorsak.