Utøya 170 journalister fick igår ta färjan MS Thorbjørn till Utøya, 73 dagar efter det att Anders Behring Breivik mördade 69 ungdomar här och gav hundratals andra ungdomar fysiska eller psykiska sår för livet.

Det är en vacker höstdag, och som alla som kommer till ön går vi först upp till det vita bostadshuset som fungerade som reception och där rödmålade brädor formar namnet Utøya över fönstren. Stora, röda rosor hänger tunga av dagg i trädgården framför trappen.

Senare på dagen, när ett tv-team vill intervjua Martin Henriksen, tidigare ledare för Arbeiderpartiets ungdomsförbund AUF, framför huset vägrar han att stå på gräsmattan.

– Jag vill inte stå där, säger han.

Vi måste respektera att det finns många AUF:are som inte vill tillbaka till ön.

Eskil Pedersen, ledare för AUF.

Utan att han säger det förstår vi att det var där Monica Bøsei, som kallades för Mor Utøya, blev liggande sedan Anders Behring Breivik skjutit henne som ett av de första offren.

När vi går runt på ön är det få tecken kvar från den fruktansvärda massakern. Polisen och rättsmedicinarna har tagit bort alla sina markeringar av var ungdomarna dog. Alla hylsor från ammunitionen han använde har plockats bort.

I kaféet, som hänger ihop med Storsalen och Lillesalen, finns det några kulhål som går rätt igenom väggen. Det är den enda byggnaden på ön där det omkom personer. Anders Behring Breivik kom in genom en dörr från den västra sidan, gick omkring och sköt 13 personer som inte hann undan.

De tomma, mycket noggrant rengjorda salarna kunde ha varit möteslokaler var som helst, bortsett från att det är gamla affischer från arbetarrörelsen på väggarna, som den klassiska arbetarnäven som krossar en mängd kanoner, med texten ”Ned med vapnen!”

Det är inte som den första natten efter att massmördaren gripits och de skadade hade fraktats bort och några ensamma poliser var kvar för att bevaka ön. Då ringde det hela natten i mobiltelefoner som låg strödda ute i naturen och där displayen lyste upp varje gång en desperat förälder försökte få kontakt med sitt barn.

Träd och byggnader säger ingenting om smärta och ångest. Det är bara de som själva var på ön som återupplever skräcken, som hör skotten och skriken en gång till. Även om AUF hela tiden sagt att ön återigen ska bli en samlingspunkt kan det inte längre vara den enda.

–Vi måste respektera att det finns många AUF:are som inte vill tillbaka till ön. De måste också ha ett alternativ, säger Eskil Pedersen, ledare för ungdomsorganisationen.

Ett besök på ön ökar ändå förståelsen för hur det ofattbara kunde genomföras. Vid tidigare skolmassakrer och terrordåd har antalet offer varit mycket lägre än på Utøya. Med sin kuperade terräng och många olika byggnader, det har varit både jordbruk och skola på ön tidigare, finns här många platser att gömma sig på. Men inte för 600 personer samtidigt.

Att ön är oöversiktlig gör att det samtidigt finns en risk för att mördaren plötsligt står bakom dig utan att du märker det. När andra ungdomar springer i alla riktningar och när ön inte är större än att man kan bli träffad av en kula praktiskt taget från den andra sidan av ön måste det varit mycket svårt att avgöra var man skulle gömma sig.

På den östra delen av ön stupar klippan brant ned ett tiotal meter vid sidan av Kärleksstigen som går runt hela ön. För de som tog sig ned på den lilla remsan av stenar nedanför och till de grottor som finns där, var det inte heller något bra alternativ att försöka simma från ön. Mördaren kunde bara stå på kanten ovanför och skjuta de som befann sig i vattnet en efter en.

Samtidigt är det på den västra sidan så långt till fastlandet att polisens oro för att massmördaren på ön skulle kunna träffa människor på campingplatsen på andra sidan vattnet känns obefogad. Det är knappt möjligt att urskilja en person på den andra sidan.

Martin Henriksen berättar att hela kaféet, Storsalen och Lillesalen ska rivas, eftersom det var så många som dog där. Stigarna ska förbättras och få belysning, campingplatsen ska få ström och en ny samlingslokal ska byggas. Men allt ska ha en enkel standard och passa för ungdomar.

–Det svåra är inte att reparera några fönster eller att täta till kulhål. Det svåra är att ge en upplevelse av att Utøya är tryggt och positivt. Ska det vara en plats som även i framtiden ska spela en viktig politisk roll måste hela ön få ett lyft, säger Martin Henriksen.

Mest sedda klippen om Breivik: