Ilskan och protesterna i Iran över misstänkt valfusk fick landets mäktiga väktarråd att backa något i går. En omräkning av omstridda valdistrikt ska genomföras. Däremot kommer inte hela valet att tas om vilket upprörda reformanhängare har krävt.

Snabba reaktioner i Twitter-flödet talade om omräkningen som ett fult trick i försöken att vinna tid och väktarrådet anklagas för att vara en del i fusket. Väktarrådet är den mäktigaste institutionen i Iran, för närvarande dominerad av konservativa krafter som står bakom den sittande presidenten Mahmoud Ahmadinejad.

Runt om i världen och i Sverige fortsätter många iranier att visa sitt stöd för landsmännen på Teherans gator. I går samlades ett hundratal på Mynttorget i Stockholm för att demonstrera under slagorden ”nej till diktatur” och ”ja till frihet”. Flera riksdagsledamöter dök upp och visade sitt stöd.

Bland demonstranterna fanns Kimia Pooya och Tara Ahanian.

– Vi vill visa att vi bryr oss och att politikerna måste uppmärksamma det som händer i Iran mer, säger Tara Ahanian.

– Vi har massvis av släktingar där nere, men det är svårt att få veta vad som egentligen händer, säger Koimia Pooya.

I går kväll samlades anhängare till Ahmadinejad för en stor manifestation i centrala Teheran ”i protest mot den senaste tidens uppvigling och förstörelse av allmän egendom”.

Många reformanhängare kom till samma plats trots att oppositionsledaren Mir Hossein Mousavi uppmanat dem att inte delta för att ”skydda liv”. Efter att sju människor dödats i måndags var rädslan för ett nytt blodbad stor.

Samtidigt stoppar Iran nu utländska journalister helt från att rapportera om protesterna på plats i Iran. Pressackreditering för samtliga utländska mediebolag har dragits in och det är inte längre tillåtet att filma eller fotografera. Dessutom är det svårt att komma fram på både fasta telefonlinjer och mobilnummer i Iran.

Ett av få sätt att alls få information om det som nu händer i Iran är via mikrobloggandet på twitter, ett informationsflöde som myndigheterna inte kunnat stoppa.

– Detta en brutal regim. Jag misstänker att de tänker krossa protesten till varje pris. Jag skulle bli mycket förvånad om de backar, säger en expert med god kännedom om läget men som likt många andra iranier inte vill uttala sig i eget namn.

Sveriges ambassadör Magnus Wernstedt är mer försiktig och tror att det finns möjlighet till en kompromiss även om det kan bli svårt. Han pekar på att Iran i dag är ett mycket polariserat land där president Ahmadinejad har ett starkt stöd framför allt ute i landet och i de mindre städerna. Hans motståndare finns främst bland medelklassen och ungdomarna i Teheran.

– Det är väldigt starka känslor i rörelse. Det handlar inte bara om oppositionen och anhängarna till Ahmadinejad, utan det handlar om hur hela makteliten kommer att lösa denna fråga. Men protesterna är inte välorganiserade utan en rörelse som kommit igång spontant efter valet, säger Magnus Wernstedt.

De ilskna protesterna handlar främst om att valresultatet har uppfattats som uppgjort på förhand. President Ahmadinejad hade ett starkt stöd och var segertippad men det finns en rad frågetecken om hur rösträkningen gått till. Vid tidigare val har representanter för samtliga kandidater haft möjlighet att delta vid räkningen, men så gick det inte till denna gång.

Protesterna i Iran beskrivs som de mest omfattande sedan den iranska revolutionen för 30 år sedan. Den gången enades högern och vänstern vilket ledde till Shahens fall.

– Det är en stor skillnad gentemot 1979. Nu är det mycket mer polariserat mellan de som stödjer Ahmadinejad och de som är hans motståndare, förklarar Wernstedt.

En del varnar för att regimen är brutal och riskerar att ta till våld?

– Det fundamentala är värnandet av den islamiska republiken. Samtliga fyra kandidater som har ställt upp i presidentvalet ställer sig också bakom det rådande systemet. Om den islamiska republikens existens är i fara kommer regimen att slå till hårt. Men å andra sidan har konflikter funnits även tidigare och då har de oftast reglerats fredligt, bakom stängda dörrar.