–Nato sa till var och när vi skulle rycka fram över slätten. Ett tag efter att vi påbörjat framryckningen så kom flyget och bombade kasernen, säger Essam Al-Ferjani.

Över axeln har han en automatkarbin hängande. Tillsammans med sin bror står han och tittar ut över vad som för inte så många dagar sen var en stark militärgarnison i staden Bir al Ghanarm. Den som ligger som ett lås på vägen mot Tripoli. Här var striderna våldsamma under rebellernas offensiv.

Halvmeterdjupa kratrar i marken på militärgarnisonen vittnar om raketnedslag. Bredvid kratrarna ligger utbrända och upp och nedvända pansarfordon.

–När vi kom fram hade de redan fört bort sina döda. Troligen har de slängts i en massgrav någonstans. Det är så Gaddafis befäl brukar göra, säger Essam Al-Ferjani.

För honom och hans bror, Ahmed Ghnaim är kriget nu slut. Det är dags att återvända hem till byn uppe på platån. Den nästan nya automatkarbinen tar han med sig hem.

–Gud vare lovad! Utan Nato hade det varit svårt. Vi fick våra instruktioner direkt från dem, via Benghazi, säger han.

Där har både britter och fransmän militära rådgivare i direktkontakt med det revolutionära rådet. I Natohögkvarteret har tongångarna varit lite mer försiktiga:

–Vi har inte deltagit i någon officiell koordinering på fältet, sade Oana Lungescu, talesman för Nato den 22 augusti.

Åtskilliga rebellsoldater vittnar i dag om att kommunikationen var tät mellan rebellerna och Natos stridsrum.

En SvD-källa inom Nato kunde i gårdagens tidning bekräfta att Frankrike, Italien, Storbritannien och även Qatar har specialförband i Libyen. Dessa har bidragit till träning av rebellerna och även utveckling av taktik.

Rebellsoldaten Haithem Ben Hamed, en 25-årig man från Nalut, berättade utan omsvep för SvD:s utsända tidigare i veckan:

–Jag såg dem inte själv men vi fick även hjälp av Natosoldater på marken. Vi kommunicerade hela tiden med varandra för att veta var det fanns civilbefolkning eller vad som var ett rent militärt mål, sa han.

Fransmännen har medgivit från officiellt håll att de har försett rebellerna med lättare vapen ”för att skydda civilbefolkningen”. Att de skulle ha levererat antistridsvagnsgranater av märket Milan dementeras däremot.

Enligt François Heisbourg vid franska Institutet för strategisk forskning så var Storbritannien och Frankrikes beslut att i slutet på maj sätta in helikoptrar ett avgörande steg i kriget:

–Det gjorde att de kunde skydda sig effektivt mot Gaddafistyrkornas motoffensiver.

I brittisk press hävdas att slaget om Tripoli, eller operation Sjöjungfru, var planerat sen tio veckor tillbaka.

Bland annat ska rebellerna ha fått hjälp att ta sig från staden Misrata till Tripoli från havet. Det blev startsignalen till huvudstadens revolt mot diktatorn.