Den palestinska presidenten Mahmoud Abbas hyllas samtidigt som USA:s president Barack Obama hånas i Ramallah, Västbanken. USA:s anseende i Mellanöstern har åkt berg- och dalbana.
Foto: mohamad torokman/reuters
Perspektiv
”Arabländerna borde bryta sina diplomatiska relationer med alla länder som motsätter sig en palestinsk stat i FN eller lägger in sitt veto!”
Sådana ord kan höras på den arabiska gatan bland unga aktivister som ser palestiniernas kamp för en stat som en självklar del av arabvärldens moderna uppvaknande, det som kallas den arabiska våren.
Men detta citat är inte plockat från någon ung aktivist på kaféerna i Kairo utan från en av Egyptens rikaste företagare, den kristne och liberale telekommagnaten Naguib Sawiris. Han är ledare för ett nystartat liberalt parti som svenska folkpartister haft ett gott öga till. Men i Palestinafrågan talar Naguib Sawiris och Jan Björklund olika språk. Det var på Sawiris twitterkonto som kravet dök upp om att arabvärlden måste bryta relationerna med Nej-sägarna i FN, de nationer som likt USA tänker rösta nej till att Palestina enligt 1967 års gränser ska erkännas som stat.En del frågar sig om Sawiris twitterkonto har blivit hackat. Så långtgående är hans uttalande.
En del frågar sig om Sawiris twitterkonto har blivit hackat. Så långtgående är hans uttalande. Å andra sidan påpekar arabiska demokratiaktivister att 80 procent av världens invånare lever i stater som redan har erkänt Palestina bilateralt. Den stenrike Naguib Sawiris, ägare av en tv-kanal, måste som politiker i det nya Egypten vara lyhörd för medborgarna. Och dessa ser hur president Barack Obama efter Israels senaste tillkännagivande om att det ska byggas nya bosättningar i det ockuperade Östra Jerusalem har fått nya örfilar av Israels premiärminister Benjamin Netanyahu.
USA:s anseende har gått i berg- och dalbana i Mellanöstern. Djupa dalar nåddes under president George W Bush. Efter Barack Obamas tillträde i januari 2009 gick USA:s anseende upp för att nå en höjdpunkt under hans tal i Ankara och Kairo samma år. Löftesrik vände han sig till arabvärldens och den muslimska världens unga och sade att ”USA inte kommer att vända ryggen åt palestiniernas legitima längtan efter värdighet, möjligheter och en egen stat”.
Men nu, när Obama är inställd på återval till varje pris, tänker han lägga in veto mot ett erkännande av Palestina i FN. Därmed tappar han stöd inte bara bland de unga arabiska aktivisterna utan även bland liberala politiker som Naguib Sawiris.
Den kände publicisten Rami Khouri i Beirut, även han kristen arab, beskriver hur en tredje intifada har brutit ut i arabvärlden: denna gång riktad mot USA och Israel tillsammans. Vanliga araber kan inte längre skilja den amerikanska politiken från den israeliska. Men deras kamp förs med nya medel. ”Araberna och deras vänner kommer att utnyttja politiska och andra fredliga medel för att stå upp, göra motstånd och utmana Israel-USA på samma sätt som världen gjorde mot apartheid i Sydafrika för några årtionden sedan”, skriver Rami Khouri.
Turkiets premiärminister Recep Tayyip Erdoğan var inte sen att hoppa på detta tåg, samtidigt som han har ett intresse av att skyla över misslyckandet med att finna en fredlig lösning på kurdfrågan i sitt eget land.
Men också Jordaniens kung Abdullah, en allierad till Israel, gör markeringar. När en israelisk hök, general Uzi Dayan från Netanyahus eget Likud, förklarade att Jordanien borde införliva Västbanken och Gaza, så att det inte skulle finnas grund för en palestinsk stat, var kung Abdullah tvungen att skärpa tonen. ”Den arabiska våren har försvagat Israels position”, sade kungen.
Det som ligger dolt mellan raderna är att också USA:s position har försvagats i Mellanöstern. Att det amerikanska stjärnbaneret är på nedgång märks när amerikanska allierade vid östra Medelhavet hamnar på kollisionskurs, som Turkiet och Israel. Det märks också kring osäkerheten om vilken väg det nya Egypten ska ta.
Det var den egyptiska militären, som sedan 1979 fått totalt 60 miljarder dollar i amerikanskt bistånd, som släppte fram den mobb i Kairo som bröt sig in på den konsulära avdelningen till Israels ambassad - medan Egyptens politiska partier tog avstånd från detta brott mot Wienkonventionen (även om de vill se en ändring av Camp Davidavtalet med Israel).
Islamistiska Hamas drömmer om att Israel, likt korsfararstaten i Det heliga landet för tusen år sedan, skulle vara en övergående kolonial skapelse. Deras drömbild är ett fullt begripligt skräckscenario för Israels judiska majoritet. Men detta skräckscenario påskyndas när Netanyahu och Obama isolerar sig i världspolitiken. Israel kommer kanske aldrig att få en bättre motpart att göra upp med än den grå pragmatikern Mahmoud Abbas.
