Medan amerikanska militärtransportplan dundrar in till Tbilisi med humanitärt bistånd skärps retoriken mellan USA och Ryssland. Mycket talar för att den här veckan har inneburit ett stort steg tillbaka mot det kalla kriget, risken är stor att situationen ytterligare kommer att förvärras.

I Ryssland har Vladimir Putin visat att det är han som premiärminister och inte president Dmitri Medvedev som styr. Putin var först med att kommentera krisen och det var han, och inte Medvedev, som snabbt besökte krigszonen. Medan Medvedev ser besvärad ut agerar Putin som vanligt, tufft och självsäkert. Det betyder också att den hårda kärnan av män från säkerhetstjänsten kring Putin stärkt sin ställning på bekostnad av mer liberala Medvedevklanen.

Men även från USA:s hörs kommentarer som för tankarna till kalla kriget. Det är ingen tvekan om att Georgien (och därmed USA) vunnit propagandaslaget i konflikten. Det verkar inte ha någon betydelse att kriget inleddes efter att Georgiens president Michail Saakasjvili beordrat fem, sex timmars massiv bombattack mot Tschinvali. Rapporteringen handlar oftast bara om rysk aggression.

Enligt Natodiplomater blockerade i går USA ett ryskt krav på ett extramöte med Nato om krisen. I stället har Washington kallat till möte på tisdag med Natoländernas utrikesministrar – men dit är inte Ryssland inbjudet

USA:s inblandning i konflikten ska inte underskattas och det handlar både om geopolitik och energi. Om USA lyckas med sin målsättning att få in Georgien i Nato har man militärt effektivt ringat in Ryssland. Men den amerikanska känsligheten över ryska besök på Kuba visar att det inte bara är Moskva som tycker illa om att ha sin politiske huvudmotståndare in på knutarna.

USA har under flera år metodiskt byggt upp den georgiska armén, både med vapen och med utbildning. När kriget bröt ut fanns över 100 amerikanska militära instruktörer på plats i Tbilisi. Den 7 juli inleddes också en gemensam militärövning, ”Omedelbart svar”, med 1200 amerikanska och 800 georgiska soldater. En övning som avslutades en vecka innan Saakasjvili gick till attack.

Det som i dag kan tyckas vara en konflikt mellan Ryssland och Georgien är ett betydligt större politiskt spel och inger därför stora farhågor. Ryssland har under de senaste 15 åren maktlöst sett på hur USA väsentligt ökat sitt inflytande i hela det ryska närområdet. Men när USA också vill vara med och styra i Georgien och Ukraina har ryssarna satt ned foten. Hit men inte längre.

Med USA som bestämt sig för att skaffa sig ett starkt inflytande i regionen och Ryssland styrt av ledare präglad av säkerhetstjänsten är det bäddat för en upptrappning av konfrontationen. Hittills har det handlat om relativt obetydliga Sydossetien. Den andra georgiska utbrytarrepubliken Abchazien - som också i snart 20 år kämpat för självständighet - är både ekonomiskt och politiskt betydligt viktigare. Men på sikt är det dragkampen om Ukraina, Europas till ytan näst största land, som kan utlösa den verkliga konflikten mellan Ryssland och USA.