NEW YORK. Lyssna noga nu ungdomar, för det handlar om framtiden. Kvinnorna har redan tagit över här. Det handlar inte om någon sömnig feministisk teoribildning. Medan många män förlorat sina jobb i lågkonjunkturen sprutar det samtidigt ut fler högutbildade kvinnor än män från universiteten. Som tar de bästa jobben, och som i storstäderna tjänar mer pengar.
Spalten har påpekat detta förr, men jag blev påmind av en briljant artikel i The Atlantic, som beskriver det revolutionerande skifte som har skett på den amerikanska arbetsmarknaden. I takt med att produktionsjobben försvinner, där män traditionellt har dominerat, har kvinnor nu de flesta jobben. Det är fortfarande färre kvinnor som är läkare och jurister, men det utexamineras fler kvinnor än män, så kurvan pekar rakt uppåt. Den ekonomiska makten förskjuts därmed dramatiskt.
En av mina chefer förklarade nyligen varför han föredrog att anställa kvinnor; trots att de försvinner för att ta hand om barn ibland: han tycker att de är mer lojala, mer kreativa; de arbetar hårdare och är mer effektiva. Det är naturligtvis en svepande och orättvis uppfattning, men det fick mig att fundera på varifrån idén kommer.
Jag fann en egen utvecklingsteori med hjälp av min gode vän Magnus. Besök ett u-land; gärna ett konservativt ställe där könen fortfarande separeras på ett traditionellt sätt. Männen får vid födseln veta att makten tillhör dig – du behöver inte göra något särskilt. De gör därefter så gott de kan och utgår från att kvinnor inte kan tillföra så mycket. Kvinnorna däremot, blir antingen offer eller så lär de sig att bli extremt påhittiga problemlösare, enbart för att överleva och för att kunna manipulera alla regler och begränsningar som samhället har satt upp för dem.
Så när männen antingen har dött i stor skala eller misslyckats med att ta hand om försörjningen, på grund av dåliga ekonomiska förutsättningar efter nämnda krig, är det upp till kvinnorna att bygga ett nytt samhälle. Och samtidigt uppfostra kommande generationer. När kvinnor då inte hålls tillbaka av begränsningar för vad de får lov att göra, och genom många års studier av vad som har gått snett, så gör de ett strålande jobb. Flera länder i Afrika är exempel på detta; se bara på effekterna av mikrolån eller kvinnligt styre i länder som tidigare haft inbördeskrig, som Rwanda. Demografiska och ekonomiska matriarkat växer fram både här och i u-länder. Det anses inte heller vara en så tokig idé här att kvinnor bättre skulle kunna undvika framtida finanskriser.
I vårt fall har det ju skett mycket i mellanliggande generationer förstås, men lika gärna som vi studerar vår egen historia kan vi också se på mindre utvecklade länder idag. Och de kan med fasa åse vart det barkar om kvinnorna släpps loss.
Förhoppningsvis leder skiftet i västvärlden till en dynamik där manlighet och kvinnlighet får ta andra uttryck än de som premierades förr i världen. Riktigt spännande blir det inte förrän om några generationer, både här och i de länder som ännu lever kvar på medeltiden.
