27 av Iraks 38 ministrar röstade igår för ett nytt säkerhetsavtal som ger de amerikanska trupperna i Irak ett fortsatt mandat på tre år framåt. Kritiker i USA-kongressen invänder att avtalstexten kan binda den tillträdande Barack Obama, som har lovat sina väljare att USA:s stridande förband ska vara ute ur Irak inom 16 månader.

Avtalet måste godkännas av Iraks parlament, innan det kan träda i kraft. Den forne rebelledaren Muqtada Sadr är öppen motståndare till detta nya så kallade Sofa-avtal (Status of Forces Agreement). Frågan är också om den grå eminensen för Iraks troende shiiter, storayatolla Sistani i Najaf, har godkänt avtalet.

Det innebär bland annat att de amerikanska trupperna, i dagsläget 150000, ska dra sig bort från Iraks städer senast i juni. Där ska istället irakiska styrkor ta över. Men ett grundtips är att USA-trupperna kommer att placeras nära Iraks enorma oljekällor.

Den tid är förbi när det var lätt och billigt att utvinna olja. Samtidigt ökar den globala efterfrågan enormt, inte minst genom Kinas och utvecklingsländernas energihunger. Inom 25 år kommer världen att förbruka 50 procent mer olja än idag, hävdar oljejätten Chevron. Men oljan finns främst i konfliktområden – och de allra största tillgångarna ligger i det laddade Mellanöstern.

Barack Obama har lovat sina väljare att USA inom tio år kommer att göra sig oberoende av olja från Venezuela och Mellanöstern. Men Kjell Aleklett, professor i fysik i Uppsala och ett internationellt namn i diskussionen om ”peak oil” (när produktionstoppen kan komma), är övertygad om att Obama blir tvungen att ändra i sina manus.

–Det har alla USA:s presidenter gjort de senaste 20 åren. När de blir valda och briefade av amerikanska säkerhetstjänster ändras deras politik, säger Aleklett.

Irak tros ha världens näst största oljereserver efter Saudiarabien. Bortsett från konfliktrisken är oljan i Irak lätt att utvinna. Det räcker i princip med att dra fram borrar och pipelines, säger Iraks förre oljeminister Issam Chalabi, som SvD träffade på Uppsala universitet i veckan.

Om oljeindustrin rustas upp efter alla år av krig och FN-sanktioner kan Irak nära nog tredubbla sin produktion till 6 miljoner fat om dagen, hävdar den förre ministern. Irak behöver hjälp av serviceföretag som kan få produktionen på fötter. Men Chalabi gillar inte vad han ser: att stora internationella oljebolag är på väg att ta tillbaka det som de förlorade när Iraks olja nationaliserades 1972.

Den förre oljeministern lämnade sin post 1990 efter Saddams invasion av Kuwait och lever sedan dess i Amman. Han är mycket kritisk till att kurdernas delstatsregering i norra Irak, KRG, förra året skrev under sin egen oljelag och gav utländska bolag koncessioner.

–Deras lag betraktas som olaglig i Bagdad, säger han.

Han är också skeptisk till att centralregeringen i Bagdad har bjudit ut Iraks nationaltillgångar. Han hävdar att regeringen kringgick parlamentet i Bagdad när 43 miljarder fat oljereserver bjöds ut till utländska oljebolag i oktober. I nästa anbudsrunda kan ytterligare 52 miljarder fat erbjudas utländska oljejättar, säger han.

–Totalt ligger 95 miljarder fat av Iraks 115 miljarder oljereserver inom räckhåll för utländska bolag. Den stora överraskningen var när ”elefanterna” – de sex största oljefälten – bjöds ut till utländska bolag, säger Issam Chalabi.

Formellt blir inte de utländska bolagen ägare av oljefälten. Men Kjell Aleklett hävdar att Världsbanken och IMF pressat Irak att släppa in oljejättarna.

–Bolagen får rättigheter och det betyder att de ser oljereserverna som sina egna. För att bolagens värde ska bestå måste företagsledningarna inför varje årsskifte redovisa att de har tillfört lika stora oljereserver som de har producerat. Klarar de inte det, minskar bolagens värde. Siffran över oljereserver vid årsskiftet är viktigare än något annat, för det avgör värdet på aktierna.

Issam Chalabi, som inte är släkt med Pentagons förre favorit Ahmad Chalabi, betonar att olja är Iraks öde och framtid.

–Folk frågar sig: handlade USA:s invasion bara om oljan? Den förre Fed-chefen Alan Greenspan gav svaret. ”Kriget handlade i huvudsak om oljan”, sade Greenspan.

Issam Chalabi fortsätter:

–Före invasionen 2003 gjorde USA upp ritningar på hur man skulle privatisera Iraks olja. Efter invasionen försökte man tvinga på Irak en ny oljelag. 2003 hade amerikanerna mage att säga att ”Irak har ingen oljelag”.

Kampen om Iraks olja påbörjades redan under första världskriget när det var känt vilka rikedomar som fanns i tvåflodslandet, Mesopotamien. Efter första världskriget när fransmän och britter ritade om kartan i Mellanöstern var Irak juvelen i kronan.

–1927 borrades det första hålet efter olja. Produktionen började på riktigt 1934. USA blev också intresserat. 1972 nationaliserades oljan, men nu är oljebolagen på väg tillbaka, säger den forne ministern som helst skulle se teknokrater vid makten i Bagdad.

Han är inte säker på att USA behöver ha kvar stridande förband i Irak på lång sikt. Men USA bygger sin största ambassad hittills i Bagdad. Bara det är ett bevis på vilka intressen USA vill bevaka i Irak.