Både president Barack Obama och utrikesminister Hillary Clinton har ansträngt sig för att låta trovärdiga när de sagt att alla handlingsalternativ övervägs. Men försvarsminister Bob Gates var den verklige budbäraren när han i förra veckan sa att en flygförbudszon är svår att genomföra och att det vore vanskligt med amerikansk närvaro i ännu ett muslimskt land.

Libyska oppositionsledare begärde redan för flera dagar sedan en flygförbudszon för omöjliggöra flygattacker från Gaddafi-styrkor. I helgen tilltog kraven från främst republikanska senatorer om att USA måste ställa sig på oppositionens sida och därmed förkorta de blodiga striderna. Men den nye stabschefen William Daley sa för sin del att ”folk svänger sig med fraser som en flygförbudszon och pratar om det som om det bara vore ett videospel”.

En FN-resolution om vittgående sanktioner mot Gaddafi-regimen klubbades visserligen nyligen. Samma enighet föreligger inte om flygförbud vare sig i FN, som måste godkänna ett sådant drag, eller inom Nato som i så fall skulle bidra med jaktplan och piloter. Bland de Nato-medlemmar som rest invändningar märks Turkiet medan utrikesminister Alain Juppé uppgett att Frankrike och Storbritannien sonderar terrängen i säkerhetsrådet.

I debatten hörs mer cyniska röster som framhåller att det som ter sig som ett libyskt inbördeskrig inte kan mäta sig med flera av de kriser där världssamfundet i n t e ingripit. Försvarare av Obama framhåller också att han nu indirekt signalerar att detta är en libysk, inte en utländsk, revolution.

Bland övriga tänkbara insatser nämns vapenleveranser till oppositionen, teknisk assistans, att dela med sig av information från underrättelsetjänsterna om Gaddafi samt erkännande av en eventuell provisorisk regering.

USA och Storbritannien patrullerade flygförbudszoner i södra och norra Irak under tiotalet år, utan att det egentligen försvagade Saddam Husseins maktställning. Rörande flygförbudszonen under Balkankrigen anser många bedömare att det var hotet om marktrupper som gjorde verkan. Och, åtskilliga militära experter påpekar att ordet flygförbudszon låter som om det bara handlar om patrullering medan det i själva verket är en komplicerad och dyrbar operation.

För tillfället nöjer sig Obama och Clinton med att skicka humanitärt bistånd till flyktinglägren, något som de bägge amerikanska krigsfartygsgrupperingarna utanför Libyens kust redan deltar i.

Obama uppges emellertid ha begärt underlag om tidigare beslut om flygförbudszoner och bland övervägandena torde också de alltmer pockande kraven på någon typ av ingripande ingå, men till saken hör då att han löper risken att det framstår som om USA griper in alltför aggressivt.

I en uppmärksammad artikel i helgen uppgav två reportrar på Wall Street Journal att Obama-administrationen lagt fast en kurs i Mellanöstern och Nordafrika som går ut på att stötta trogna allierade som är villiga att hörsamma reformkrav. Obama-rådgivare försvarar sig där mot kritiken om mångtydiga budskap rörande både Tunisien och Egypten med att de hela tiden manat regeringarna att undvika våld och främja demokrati.