Vi har åkt till Yuma för att ta en bild på det nyfödda Amerika. Vi blev utkastade från BB. Nu sitter vi i den fuktiga hettan – alla säger att det aldrig har varit varmare – nere vid lekparken och pratar med några mammor om hur det är att leva här, som latino eller hispanic.

Jag har läst samma opinionsmätningar som partistrategerna i Washington och vet ungefär hur de borde svara.

USA-QUIZ: Vilket täcknamn hade skytten som härjade i NY på 70-talet?

Att de, precis som president Obama, ogillar delstaten Arizonas hårda migrationslagar som tvingar polisen att kontrollera alla som ens kan misstänkas vara illegala invandrare.

Lagarna som gör det till ett brott att söka jobb om du inte har rätt papper – och brottsligt att inte bära sina papper med sig.

Men latinomammorna vid lekplatsen har sin egen syn på saken.

– Du går in på Walmart, och så kan ingen prata engelska. It pisses me off, säger Janet Duran som är 55 år och på lekplatsen med barn och barnbarn.

Hon kallar sig mexikanska, men är amerikansk medborgare och pratar ingen spanska. Janet har inget alls emot de skärpta lagarna som ska hålla hennes papperslösa landsmän borta.

– De flesta är bra arbetare, men de ska se till att ha sina papper i ordning. Och så ska de lära sig språket, säger hon.

Janet och väninnan Monica Rogers – som har mexikansk mamma och tysk pappa – sitter på en mur vid lekplatsen och tittar på när ungarna springer genom ett sprinklersystem som skänker lite svalka.

– Maximus! Maximus, kom hit, skriker Monica till sin treåring som tokrusar genom vattenstrålarna.

Monica har inte heller några invändningar mot lagstiftningen. ”Det börjar bli trångt”, säger hon – vilket är lite svårt att ta in för den som just åkt några timmar genom öknen för att komma till Yuma.

– För mig är det inget problem, jag har rätt att vara här. Men jag har familj och vänner som inte är här lagligt, säger Monica Rogers. Och de borde skaffa sig papper.

Gul och röd och vit och svart gör detsamma – så är det på papperet i alla demokratier. Men amerikaner älskar att mäta, väga och räkna sina etniska grupper.

Och den 17 maj i år offentliggjordes en siffra som alla – nå, i alla fall många statistiker, demografer och debattörer – hade väntat på.

Då presenterade US Census Bureau (amerikanska SCB) statistik som visar att under 2011 var vita amerikanska bäbisar, för första gången någonsin, i minoritet. Och skiftet beror framför allt på den snabbväxande gruppen latinobäbisar.

Washington Post kunde sätta den här briljanta rubriken: ”Minority babies are now majority in the United States”.

Och vi reste till Yuma, nära den mexikanska gränsen, för att fotografera den där nyfödda bäbisen – den som hade fötts in i majoriteten.

Utanför förlossningskliniken vid Yumas sjukhus springer vi på en ung kille med latinskt utseende. Ser han inte lite stolt ut?

Visst är han det. 18-årige Jose Landa har just fått sitt första barn. Vi får gärna komma med, så vi kvitterar ut inpasseringskort i receptionen och kliver in hos Shanikwa och lille Jayden – en två dagar gammal pojke med massor av mörkt hår.

– Han var inte planerad, det bara hände, säger 19-åriga Shanikwa som sitter i sjukhussängen med den sovande Jayden i famnen.

Men tillägger att hon och Jose är förlovade.

Vi småpratar lite om religion – Jose är baptist och Jayden ska själv få välja sin tro – och om tonårsgraviditeter – som är vanliga i Yuma och ett skäl till att aborter är socialt accepterade, även bland hispanics.

Och så pratar vi om diskriminering. Jose säger att man som latino löper lite större risk att bli stoppad av någon av de många Border Patrol-bilarna i Arizona.

– Men det är ingenting som påverkar mig i mitt dagliga liv, säger han.

Jayden sover fortfarande när en sjukhusvakt kommer in i salen. Snart sitter vi i ett litet rum med några administrativa höjdare och en översköterska. Höjdarna pratar om patientsäkerhet och översköterskan säger något om ”child abduction” – bortrövade barn. Vi pekar på våra inpasseringskort, men förgäves.

Vi träffar inte Jose, Shanikwa och lille Jayden igen. Istället står vi i den fuktiga hettan på parkeringen. Yuma är USA:s soligaste plats men också en av de platser i USA där den demografiska omställningen är som mest radikal.

Generationsgapet i Yuma ser ut så här: Bland invånarna över pensionsåldern är 73 procent vita. Bland de under 18 är det bara 20 procent.

Samtidigt har alltså Arizona – som gränsar mot Mexiko – infört de hårdaste immigrantlagarna i USA. Delstaten är en brännpunkt för presidentvalets hårda konflikt om invandringen. Förenklat kan man säga att demokraterna lockar latinoväljare genom att vara lite mindre tuffa mot papperslösa invandrare. Och genom att försvara offentliga insatser som många i minoritetsgrupperna uppskattar.

Medan republikaner hoppas att latinoväljare – ofta katoliker – ska dras till partiets family values, som nej till abort och nej till samkönade äktenskap.

Det går bäst för demokraterna. 2008 fick Barack Obama stöd av 67 procent av latinoväljarna.

Minoritetsgrupperna i USA lutar sedan länge – och dessutom rejält – åt demokraterna. 2008 gjorde Barack Obama minoritetsmos av konkurrenten John McCain. Obama fick 80 procent av de samlade rösterna bland svarta, latinos och asiater.

Men det är det längre perspektivet som verkligen hetsar upp politiker, analytiker, debattörer och åsiktsmaskiner.

1970 var den utlandsfödda – legala och illegala immigranter samt flyktingar – delen av USA:s befolkning den lägsta sedan mitten av 1800-talet. I slutet av 00-talet var 38 miljoner av drygt 300 miljoner amerikaner utlandsfödda. Den högsta siffran i USA:s historia.

Och om sådär 30–40 år kommer gruppen vita amerikaner inte längre att vara större än övriga befolkningsgrupper tillsammans.

”You do the math” som amerikanerna säger, och när pessimister på högerkanten och optimister till vänster börjar räkna så kommer de till samma slutsats: Det är demokraterna som blir vinnare.

Demokraterna är starka i nästan alla befolkningsgrupper som växer, men för republikanerna är det tvärtom, konstaterar sociologen och demografen Ruy Teixera på den vänsterlutande tankesmedjan Center for American Progress.

Från andra sidan ekar undergångsstämningar. ”Det vita Amerika är en utrotningshotad art”, skriver högermannen Pat Buchanan i boken The Suicide of a Superpower.

Exrepublikanen Buchanan – två gånger har han försökt bli partiets presidentkandidat – förutspår en nattsvart framtid för sitt gamla parti. Genom att stödja ”massinvandringen” har republikanerna ”skapat en ny väljarkår” som nu kommer att överge dem.

Kanske har båda rätt – eller så är det inte riktigt så enkelt. För det första kan republikanerna förstås anpassa sin politik till en förändrad väljarkår.

Vi behöver inte gå längre än till de svenska Moderaterna för att se vad ett katastrofval kan göra för att förändra ett högerpartis framtoning och inriktning.

Den andra invändningen handlar om integration. När latinogruppen blir mer etablerad, högutbildad och välavlönad kan deras värderingar också bli mer lika de vita väljarnas.

Och sedan är ju människor alltid något annat än opinionsmätningar. Alla vi träffar i Yuma har åtminstone någon åsikt som avviker från latinomallen. Om immigrationslagarna – de är OK. Om aborter – de kan vara OK. Och om diskriminering – det är inget problem.

I den ogudaktiga hettan i Yuma stannar alla vettiga människor inomhus, men i ett slitet villaområde kör vi förbi en liten latinokille som plaskar i en uppblåsbar pool. Damien är ett år gammal – alltså en majoritetsbäbis.

Mamma Elizabeth Garcia är 19 år, och går fortfarande i high school. Hon och Damiens mormor Patricia, 44, bor tillsammans i det lilla blå huset.

Elizabeth har mycket släkt på andra sidan gränsen i Mexiko och trivs i Yuma, fast hon tycker att det är för varmt. Hon satsar hårt på att få bra betyg, för att kunna få stipendier och kunna plugga vidare.

Och vad vill hon jobba med?

– Jag hoppas kunna jobba inom Border Patrol – vid gränskontrollen.

USA-QUIZ: Vilket täcknamn hade skytten som härjade i NY på 70-talet?