WASHINGTON USA var delaktigt i den israeliska krigsstrategin i södra Libanon. Såväl president Bush som vicepresident Cheney betraktade slaget mot Hizbollah som ett genrep inför ett anfall mot Iran, enligt den respekterade reportern Seymour Hersh.

Det här är inte första gången som Hersh, skribent på veckotidningen The New Yorker, hävdar att det finns långt framskridna planer i Washington på en flygattack mot Iran.
Talesmän i Vita huset och Pentagon brukar dementera Hershs uppgifter men det finns källor både där och inom underrättelseväsendet som löpande förser honom med information.

Hersh understryker att Jerusalem och Washington är eniga i synen på Hizbollah som en allt farligare terroristgrupp på gränsen mot Israel. Ett tillslag som hade välsignats på förhand i Vita huset är därför ingen överraskning – men George W Bushs målsättning var också att avväpna Hizbollah så att dess gerillakrigare inte skulle kunna avfyra robotar i en hämndaktion mot Israel efter attacker mot Iran.

I kontakter mellan de två ländernas flygvapen förbereddes ett luftangrepp med Natostrategin i det forna Jugoslavien som förebild. Tanken var att slå ut Hizbollahs tunnlar och bunkrar, alltså underjordiska komplex liknande dem som förmodas finnas i iranska kärnenergianläggningar.
Under tiden reste också israeliska beslutsfattare till Washington för att försäkra sig om stöd på högsta ort och för att utbyta information, om såväl terrorister som tänkbara iranska mål.
Vicepresident Dick Cheney anslöt sig snart och Bush behövde ingen övertalning, utan hade länge efterlyst en incident liknande kidnappningen av de två israeliska soldaterna som skäl för ett anfall.

Utrikesminister Condoleezza Rice var mer skeptisk och tog dessutom illa vid sig av den långtgående förstörelsen i Libanon, enligt Hersh, vars kontakter gör bedömningen att hon försvagats internt.

I rapporteringen i amerikanska medier de senaste dagarna framkommer för övrigt att Rice läger, alltså diplomaterna i State department, varit mycket angelägna att framhålla hur hårt alla arbetat med FN-resolutionen om vapenvila.
Hersh redovisar också spelet mellan Hizbollah och palestinska Hamas och deras uppbackare i Syrien. Enligt israeliska sagesmän avlyssnades telefontrafik och Hizbollahledaren Hassan Nasrallah hade hörts säga att premiärminister Olmert och försvarsminister Peretz ”tycks svaga” och kunde väntas planera en mindre omfattande operation än företrädare med militär erfarenhet, som Barak och Sharon.

Medan det återstår att se om vapenvilan respekteras pågår analyser av det som kallas ”det sjätte kriget” i arabvärlden. En slutsats som dras är att Israels taktik inte var framgångsrik, en annan att förhoppningarna i USA om att mobilisera motstånd mot shiamuslimsk fundamentalism
i hela området inte besannades.

Åtminstone en bedömare som Hersh citerar öppet tror att Teheran hade förutsett att strider skulle utbryta, och skyndade sig att förse Hizbollah med de senaste iranska vapnen. Under de senaste veckorna har det ju också förekommit spekulationer om israeliska önskemål om att få snabbare tillgång till USA-tillverkade vapensystem.
– Det här är ett krig mot terrorismen, med Irak som en front. Bushadministrationen betraktar alltsammans som en enorm krigszon. Härnäst väntar slaget mot Iran. Vi har förklarat krig och ”bad guys” oavsett var de befinner sig är våra fiender, säger en tidigare högt uppsatt underrättelsetjänsteman.
Den iranske presidenten Mahmoud Ahmadinejad var huvudnummer i tv-programmet ”60 Minutes” i förrgår kväll. Han skruvade på charmen i den exklusiva intervjun och bemötte veteranreportern Mike Wallace med kluriga motfrågor.

Några uttömmande svar om kärnvapenprogrammet, om Irans stöd för terrorism eller exakt hur Ahmadinejad ska nå målet att utradera Israel kom inte. Tvärtom så fick Ahmadinejad tillfälle att anklaga den amerikanska administrationen för att se ner på hans land.