1. Klockan fyra svensk tid höll Mitt Romney sitt tal som varade i cirka 40 minuter. Hur uppfattade du talet?

Elizabeth Walentin, seniorkonsult på PR-byrå:

– Även som demokrat var jag nervös, för det här var det största ögonblicket i Romneys liv, och hans stora chans att påverka väljarna. Talet var ingen katastrof, men det var försiktigt och förväntat. Jag var besviken att det inte var mer personligt. Han hade kunnat välja ett tal som antingen varit mer personligt eller där man skulle få en bild av hur Romneys presidenskap skulle se ut. Här var det varken eller, och vad det gällde hans politik och policy så var det väldigt tunt. Talet var fullt av plattityder och påståenden som även demokrater kan hålla med om. Som att alla älskar sina familjer.

Mathias Sundin, riksdagsledamot och oppositionsråd i Norrköping (FP):

– Det var ett mycket bra tal. Genom det här tror jag att Romney passerade gränsen för ganska många väljare för att han ska framstå som ett alternativ till Obama, han är inte längre någon som de automatiskt väljer bort. Han framstår som mycket kompetent, och också mera mänsklig. Samtidigt tycker jag att talet innehöll för lite framtidstro och optimism. Han hade med en del sådant, men det kändes inte övertygande.

Frida Stranne, lektor i statsvetenskap vid högskolan i Halmstad, fil dr i freds- och utvecklingsforskning:

– MItt Romney gjorde det han skulle göra - man har efterfrågat en mer personlig historia, och han berättade om hur han kämpat och lyckats skapa sig framgång. För många som inte är nöjda med Obama har han tidigare inte framstått som något alternativ, men den här berättelsen innehöll något för alla. Att Romney sedan inte är någon stor talare, det tror jag att han kan vända till sin fördel. Medan Obama har talets gåva, så kan han framhäva sig själv som någon som inte bara håller fina tal utan levererar.

Var det något särskilt som stack ut?

Elizabeth Wallentin:

– Det mest slagkraftiga tycker jag var när han talade om miljön. Att Obama lovade att hejda höjningen av havsnivåerna, och rädda planeten, men Romney bryr sig mer om familjen. I klartext struntar han i miljön, och bryr sig mer om jobben. Det handlar om jobb, jobb, jobb och det är väldigt slående.

Mathias Sundin:

– Det var när han berättade om sin pappa, om hur han varje morgon lade en ros på mammans nattduksbord. Det var också så hans mamma en dag upptäckt att fadern hade dött under natten, för en morgon låg ingen ros där. När han berättade det stockade sig rösten på honom, och det blev en väldigt känslosam stämning i hela konventhallen.

Frida Stranne:

– Det som inte uppmärksammats så mycket i morgonens reaktioner på talet är hur han omfamnade kvinnor. Och då inte bara kvinnor som mödrar utan deras roll och delaktighet i politiken och som företagsledare. Han fick fram hur han alltid omgett sig av intressanta, framgångsrika kvinnor. Det här tror jag var oerhört viktigt för hans möjlighet att nå mer moderata kvinnliga mittenväljare som är yrkes- och karriärkvinnor. Obama har ju annars så mycket högre opinionssiffror bland kvinnor så det tror jag att Romney kan vinna viktiga väljare på.

Hur skulle du vilja sammanfatta konventet?

Elizabeth Walentin:

– Jag tycker att de lyckade bra på den här korta tiden. Konventet blev ju förkortat på grund av orkanen, men de lyckades klämma in allt så det blev näst intill för bra koreograferat. Med undantag för Ciint Eastwoods tal, som var pinsamt för alla.

Mathias Sundin:

– Under konventet har Romney visat en mänskligare sida, och han framstår inte längre som en politisk robot. Hans fru höll också ett mycket bra tal som lyckades göra honom mänsklig och samtidigt sammanfatta den republikanska idén i talet. Konventet är inte någon dundersuccé som har avgjort valet till Romneys fördel. Men det är ett väl genomfört konvent, och det som behövde göras har blivit gjort. Nu har Romney slagläge på Obama och det är upp till honom att kontra under deras konvent i nästa vecka.

Frida Stranne:

– Under konventet har många talare levererat en skärpt ton mot Obama och lanserat Romney och Ryan som det team som ska vända USA i rätt riktning. Många talare har levererat det jag tror många hoppades på i partiet, en enad front och personligare bilder. Man har riktat bort fokus från frågor som varit obekväma, från moralfrågor och abort och från den kritik som funnits mot Romney, bland annat mot hans tendens att svänga i politiska uppfattningar. I stället har man gett en bild av honom som den kandidat som kan ge Obama en tydlig match om presidentskapet. Att många framträdande personer har hållit starka tal har varit särskilt viktigt, eftersom Romney under primärvalet inte var någons favorit