Israels premiärminister Benjamin Netanyahu diskuterar Mellanösternfrågor med Barack Obama i Vita huset.
Denna väntan var ingen slump. Obamas syn på USA:s strategiska intressen skär sig mot Netanyahus politik. President Obama har flera gånger utfäst sig att aktivt söka en lösning på konflikten i Mellanöstern. Israels Benjamin ”Bibi” Netanyahu ställer sig däremot kallsinnig till en tvåstatslösning. Territoriella eftergifter skulle vara lika med förräderi för många i hans högerkoalition.
Där Obama söker dialog med Iran för att förhindra att den islamiska republiken omvandlar sitt civila kärnkraftsprogram till en kärnvapenarsenal, står Netanyahu för konfrontation mot det Iran som han ser som ett existentiellt hot mot den judiska staten.
Att Israel har kärnvapen är ingen hemlighet, även om det inte sägs öppet. Det ger landet viss avskräckningsförmåga, men hindrar inte Irans allierade Hizbollah och Hamas från att rikta raketer mot israeliska städer i Negev och Galilén. Netanyahu har antytt att han kan tänka sig en ”förebyggande” attack mot Iran, liknande Israels anfall mot Iraks testreaktor i Osirak 1981.
Men i Irak på 1980-talet fanns bara ett bombmål av detta slag. Iran är större och har starkare nationalism. De potentiella bombmålen i Iran ligger utspridda, i befolkningstäta områden eller underjordiskt. Ett israeliskt anfall skulle inte stoppa ett iranskt kärntekniskt program, endast bromsa det, varnar USA:s försvarsminister Robert Gates.
Det finns anledning att befara att inget skyndar på Irans vilja att ha full kontroll över hela kärnbränslecykeln - inklusive en kärnvapenoption - som en reell hotbild från Israels, och tidigare USA:s, sida. Men i det Iran, som SvD just besökt, tar varken regimvänner eller regimkritiker anfallshoten på samma allvar som de gjorde för ett par år sedan. Maktskiftet i USA har förändrat klimatet. Obama och Bibi går inte i takt. Det märks i Teheran.
Följande kan noteras: Som nyinstallerad statschef i Vita huset ringde Obama ett av sina första utlandssamtal till palestiniernas president Mahmoud Abbas - innan han lyfte luren för att tala med en israelisk ledare. I april, på sin första utlandsturné som president, besökte han Turkiet, en viktig Natoallierad till USA. Men Israel, en annan strategisk vän till USA, har fått vänta på Obamas Air Force One. Medan den nygamle premiärministern Bibi Netanyahu fått vänta i veckor på att besöka Washington denna vår var Jordaniens kung Abdullah där redan i april, som Obamas första gäst från Mellanöstern.
USA:s långsiktiga intressen sammanfaller inte alltid med de israeliska ledarnas kortsiktiga intressen, så länge dessa bygger ut bosättningarna, river palestinska hus i östra Jerusalem och håller ett ekonomiskt stryptag på palestinierna.
Men å andra sidan finns det bland arabiska ledare i Saudiarabien, Jordanien och Egypten en oro för Irans växande inflytande i regionen, och en avsky för Hizbollah och Hamas. Det kan ge Israel fördelar.
