Det är inte tänkt att Iraks premiärminister Nouri al-Maliki och hans stora delegation från Bagdad med ytterligare sex–sju ­ministrar ska komma med någon tiggarstav till den internationella Irakkonferensen ICI som hålls i Upplands Väsby den 29 maj, där FN och Iraks regering står för värdskapet.

– Det är inte pengar Irak behöver utan stöd från omvärlden, ­säger en svensk källa.

Även om oljeproduktionen inte är vad den en gång har varit, har Irak världens näst största oljetillgångar efter Saudiarabien. Oljepriserna är skyhöga. Samtidigt har Irak fått en skuldeftergift från många länder, med de arabiska grannländerna i Persiska viken som undantag.

Men hur fördelas rikedomarna från det svarta guldet? Där saknas transparens. Frågan kommer upp på konferensen, en uppföljning på det symposium som hölls i egyptiska Sharm el-Sheikh 2007.

Iraks budgethantering håller inte internationell standard. Ändå finns det gott om irakier med expertkunskaper. Men inom den äldre generationen hittar man fler smarta och välutbildade, klagar utländska experter i Bagdad. Efter dem har det kommit en förlorad generation. Saddam Husseins krig mot grannländerna, därefter FN-sanktionerna, den sönderslagna infrastrukturen, massflykten och våldsamheterna under de fem åren efter USA:s invasion är alla delar av förklaringen till denna förlorade generation.

I sin glansdagar på 1970-talet, före det förödande kriget mot Iran, var Iraks BNP per capita ­högre än Spaniens. Det är svårt att föreställa sig för den som ser vardagseländet i Irak i dag. Till och med i det lugnare norra Irak – som borde vara ett framgångsexempel – är människor upprörda över att infrastrukturen inte fungerar, att de bara har statlig el en timme per dag, att skolorna inte håller måttet, att det nästan inte finns någon inhemsk tillverkningsindustri och att säkerhetsapparaten slukar enorma resurser.

Irritationen i irakiska Kurdistan över korruptionen inom ledar-garnityret påminner om hur palestiniernas frustration byggdes upp mot Fatah före det val som gjorde islamistiska Hamas till segrare 2006.

Iraks utmaningar är inte bara bristen på säkerhet och hotbilden mot de små minoriteterna utan också att få igenom en ny oljelag, att klara folkomröstningen om Kirkuk utan våldsamheter och att locka till sig fler utländska ambassader och företag.

På ett vardagsplan måste mycket hända, för de irakiska kvinnornas skull. Men inom det svenska ­regeringskansliet suckas det över att det kan bli tunt med substans på konferensen. Där kanske organisationen Kvinna till kvinna kan åstadkomma mer med sitt förmöte på onsdagen, spår en källa.

Men bilateralt kan mycket hända, när det kommer så många ­internationellt viktiga politiker. Ljuset riktas mot USA:s utrikesminister Condoleezza Rice och Irans Manouchehr Mottaki. Kommer de att träffas öga mot öga? Mycket i Mellanöstern kretsar kring konflikten mellan Iran och USA, så de skulle inte sakna samtalsämnen.