Iranska stridsspetsar bredvid ledaren Ayatollah Ali Khamenei
- Vi är bara en kula från ett potentiellt världskrig. Nästa gång USA kidnappar en iransk diplomat i Irak kanske någon skjuter tillbaka. Då kan ”neocons” i Washington använda det som en förevändning för att starta ett fullskaligt krig mot Iran, säger Trita Parsi, ordförande för den största amerikansk-iranska organistionen NIAC, National Iranian American Council.
Trita Parsi, internationellt välkänd akademiker, är ett ofta citerat namn i debatten om USA:s och Irans extremt sårbara relationer, ett tillstånd som kan betecknas som ”varken krig eller fred”.
Men risken är stor för att det snart kan kallas storskaligt krig, varnar Trita Parsi som i veckan höll i trådarna för ett stort Iranseminarium i USA:s kongress, där Francis Fukuyama, filosof och tidigare neokonservativ, kritiserade USA:s unilaterala politik i Mellanöstern - inte minst gentemot Iran.
Trita Parsi pekar på att den amerikanska uppladdningen i Persiska viken snart är fullbordad i form av kärnvapenbestyckade ubåtar och hangarfartyg. Dessa är riktade mot Iran, hävdar han.
Liksom många andra Iranbedömare är han övertygad om att ett anfall på iranska kärnanläggningar bara skulle stärka regimen i Teheran inrikespolitiskt, samtidigt som det skulle leda till en farlig upptrappning av konflikterna i ett redan instabilt Mellanöstern.
Trots nederlaget i höstens kongressval har Bushadministrationen
negligerat den tvärpolitiska Baker-Hamilton-gruppens rekommendationer om att tala med Iran och Syrien, dra ned på trupperna i Irak och sammankalla en stor fredskonferens om Mellanöstern.
President Bushs försök att knyta vapenfynd i Irak till den iranska regimen ifrågasätts av USA:s försvarschef, general Pace. Demokrater i kongressen mullrar varnande ifall Bush skulle anfalla Iran utan kongressens medgivande.
- Men inget är så farligt som en Bushadministraton som är desperat och det är de i Irak, kommenterar Parsi.
I en kommande artikel i tidskriften World Policy Journal pekar han på de ödesdigra följderna av USA:s vägran att ge Iran något tillbaka när man senhösten 2001, efter terrorattackerna vid ”nine/eleven”, hjälpte Bushadministrationen att störta talibanregimen i Afghanistan. President Bushs svar blev i stället att inkludera Iran i ”ondskans axelmakt” tillsammans med Saddamregimen och Nordkorea.
- Teheran var chockat. För reformvänner som president Khatami var det förödande. Han hade stuckit ut
hakan och argumenterat mot de mest hårdföra krafterna i Teheran men dessa tyckte att de fått bekräftelse på att USA inte var trovärdigt, säger Trita Parsi.
En ny förhandlingsinvit från Teheran kom våren 2003, strax efter Saddamregimens fall i Irak. Regimen i Iran hade blivit av med sin ärkefiende Saddam, som låg bakom ett kostsamt anfallskrig mot dem, men i stället var den islamiska republiken omringad av USA-trupper.
Via Schweiz ambassadör i Teheran, som skötte USA:s intressen där, lämnade Iran ett förhandlingserbjudande till Washington som sanktionerats av Högste ledaren ayatolla Ali Khamenei.
Trita Parsi som läst förslaget summerar: Iranierna erbjöd sig år 2003, långt innan Ahmadinejad valts till president, att sluta stödja palestinska Hamas och Islamiska jihad, bidra till Hizbollahs avväpning i Libanon, öppna iranska kärnanläggningar för oanmälda inspektioner fullt ut (detta var innan Iran återupptagit sin urananrikning), samarbeta kring terroristbekämpning (framför allt mot den gemensamma fienden al-Qaida) samt att med gemensamma krafter försöka stabilisera Irak.
Det mest överraskande i Teherans invit 2003, noterar Parsi, var att Iran erbjöd sig att stödja det saudiska fredsinitiativet (Arabförbundets Beirutdeklaration) vilket innebär en tvåstatslösning i Israel-Palestina.
I gengäld ville Iran ha säkerhetsgarantier, ett slut på USA:s sanktioner och ett erkännande av Irans legitima säkerhetsintressen i regionen.
- Men erbjudandet avfärdades av hökarna i Vita huset och Pentagon. Deras argument var enkelt men förödande: ”Vi talar inte med ondskan”. Dessutom straffades Schweiz för att man har agerat budbärare.
Teheran uppfattade amerikanernas kalla hand som en förolämpning. Svaret har blivit en hårdnande iransk attityd, hävdar Parsi.
- Men Teheran väntar på att en strategisk uppgörelse med väst, särskilt kring Irak. Irans utrikesminister Manouchehr Mottaki sade nyligen att USA behöver ”ett hedervärt uttåg ur Irak” och tillade att ”Iran är i stånd att hjälpa till”.
