NEW YORK Då är det dags för spaltens version av ekonomiska klubben igen och i dag ska vi prata om världens undergång. Budgetunderskott alltså. Om vi inte dör av kärnvapenkrig kommer vi att dö av budgetunderskott förr eller senare. En dag har den amerikanska staten levt över sina tillgångar för länge och vi kommer att vakna upp i en bananrepublik med värdelösa pengar. Det har jag alltid accepterat när någon politiker har roterat med ett krokigt finger i luften. I veckan hade en av mina favoritekonomer fått nog av mitt tjatande. Glöm det, mejlade han tillbaka. För det kommer aldrig att hända.

Ett aktuellt exempel som republikanerna kör med just nu, för att döda sjukförsäkringsreformen i det här landet, är att budgetunderskottet skulle öka. Förutom att det är fel – senatens egna räknenissar har kommit fram till att förslaget faktiskt skulle spara pengar – så är det inte heller rimligt att hota med att USA någonsin kan gå i konkurs. Tvärtom, säger James Galbraith, är det sant att vi befinner oss i en lågkonjunktur och staten bör spendera för att lyfta landet.

För att ett lands ekonomi ska få fart behövs pengar – antingen genom att banker lånar ut dem eller genom att staten spenderar. Bankerna är inte så sugna på att låna ut pengar till privatpersoner just nu, men samtidigt vill de gärna ha ensamrätt på att göra det, eftersom det genererar inkomster. Återstår då för staten att spendera – men det hatar bankerna eftersom deras pengar då blir mindre åtråvärda.

Här följer givetvis argumentet att staten inte kan hysta ut hur mycket pengar som helst, eftersom staten då kan få slut på pengar. Men det stämmer inte. För i det här fallet är staten själva upphovet till alla pengar. Federal Reserve trycker pengar, i en valuta som alla vill ha. USA får aldrig samma akuta brist på kontanter som, säg, Jenny Nordberg.

Det kan leda till inflation på lång sikt, och den amerikanska dollarns värde kan urholkas. Men i ett läge där resten av världen befinner sig i en lågkonjunktur och de flesta lån mellan länder existerar i dollar är det inte heller något att ha panik inför – om man är landet med guldbyxorna. (Samma ekvation gäller inte för Grekland, som har skulder i en valuta som de inte själva kontrollerar.)

Så visst. Jamie är på den liberala kanten, och han är en av dem som har varit mest arg på den privata finanssektorn. Men det är en fascinerande tanke att USA inte kan göra fel, förutom att frukta Indien och Kinas övertagande av världen. Det kan ske ändå, men inte för att Kina fortsätter köpa upp USA:s statsskuld. Dessutom är det svårt att planera för bevarandet av sin supermakt 50 år fram i tiden – flera misslyckade krig tyder exempelvis på det. Så det när det gäller sjukvårdsreformen är det kanske dags att rätta till något som har varit fel i 50 år i stället, oavsett vad det kostar. Att räkna det som en investering.

Tänk bara att gå ut och handla med den här idén i bakhuvudet: ”Jag är banken. Jag tar mig råd.”