Mianyang. En man sticker till Wei Li, 13 år, och hennes mamma Xie Jingshou ett ägg där de sitter på ett täcke i korridoren till Jiuzhou-arenan i den jordbävningsdrabbade staden Mianyang. Sedan går han snabbt vidare till nästa offer och ger bort ett ägg till. Arenan har blivit blivit uppsamlingsplats för över 20 000 drabbade av måndagens jordbävning i Sichuanprovinsen.

Katastrofen har utlöst en aldrig tidigare skådad givmildhet i Kina, en nation som tidigare inte varit känd för frivilliga hjälpinsatser. Vanliga kineser hade i går skänkt 1,2 miljarder yuan (en yuan motsvarar 0,86 kronor). I Mianyang går befolkningen man ur huse för att hjälpa offren. De flesta kommer liksom Xie och Wei från landsbygdskommunen Beichuan. I stort sett alla hus i Beichuan är förstörda.

Xie berättar att hon hamnade med benen i kläm när bygget hon arbetade på kollapsade. Som tur var hon halvägs ut och undkom hennes tre arbetskamraters öde.

En av dem var hennes make. Familjens hus rasade också samman. Nu är hon och dottern utan alla ägodelar. De flesta kineser saknar försäkring på sina hus.

Wen Huadong, 11 år, kommer fram och ger Xie ett par byxor. Hennes mamma berättar att det var Huadong som kom på idén att ge bort sina kläder.

– Jag vill hjälpa de som har drabbats värre än vi, säger hon.

Två sjuksystrar sitter på huk i ett hörn och stryker sårsalva på skadades ben och armar. De berättar att de lider brist på smärtstillande mediciner. Totalt beräknas att mer än 50 000 människor är döda, försvunna eller fortfarande begravda under rasmassor i den värsta katastrofen i Kina på årtionden.

Fortfarande i går hittades folk levande i rasmassorna. Kina har trots det tackat nej till erbjudanden om räddningsexperter och team med sökhundar. ”Tiden är inte mogen” har angetts som förklaring. Samtidigt finns det en outtalad misstänksamhet mot utländsk inblandning. På tisdagen publicerade tidningen Global Times en artikel som gick ut på att västvärlden använder nödhjälp som ursäkt för en plan att ”invadera” Burma. Annars kunde inte kontrasten vara större mot den pågående katastrofen i Burma.

I Kina är staten både villig och kapabel att organisera en storskalig hjälpinsats. Men den enorma skalan på förödelsen gör att resurserna är hårt ansträngda.

Peking har därför bett om materiell hjälp. Sändningar har redan kommit från bland annat Japan och Ryssland. På onsdagen fick Sverige en förfrågan. Svar väntas komma på torsdagen.

– Kina har frågat efter material, sjukvårdsutrustning, tält och även ett pengastöd, säger Johan Murray, informationsansvarig på svenska ambssaden.

Ingen svensk har rapporterats skadad eller drabbad i jordbävningen. Wang Qian, en medelålders kvinna från Mianyangs partiledning, leder arbetet vid stadion.

Hon säger att de nästan är klara med att upprätta namnlistor. Nu håller de på att föra in dem i en databas. Det finns ett enormt behov att pussla samman familjer som splittrats. Många går omkring med handskrivna plakat av kartongbitar med namn på försvunna anhöriga. Nya lastbilar anländer regelbundet med offer på flaket.

När orkanen Katrina slog till i New Orleans började folk skjuta på varandra medan affärer plundrades. Men i Mianyang är stämningen lugn. Staden har 5,3 miljoner invånare – mer än 10 gånger större befolkning än New Orleans. Befolkningen har flyttat ut på gatan och sover under presenningar av rädsla för efterskalv. Hittills har inga rapporter kommit om plundring i de tomma husen.

Senare på eftermiddagen gör jag ett försök att nå Beichuan, där Xie och Wei Lis förstörda hem finns. Men ett jordskred har åter isolerat området. Vid en polisavspärrning knappt fyra mil från Beichuans centrum stoppas alla fordon som inte ingår i hjälpinsatsen. En lång kö bildas snabbt av bilar med volontärer. De har lastat bilen fulla med allt var de kan tänka sig behövs och kört hit. När polisen vägrar släppa förbi dem börjar några gå till fots. Två har tunga ryggsäckar och bergsbestigarutrustning Man tycker att i det här läget borde helikoptrar borde åka skytteltrafik mellan Beichuan och de stora sjukhusen i provinshuvudstaden Chengdu. Men efter två dagar i katastrofområdet har jag fortfarande inte sett en enda helikopter.

I går hade dessutom det strilande regnet övergått i klar himmel och perfekt sikt.

Kinesiska medier visar bilder på helikoptrar som utför matbombningar och fallskärmstrupper. Men jag har inte sett till dem.

Kinas premiärminister Wen Jiabao har uppgett att totalt har 100000 militärer och polis mobiliserats i hjälpinsatsen. Det finns ett enormt behov att pussla samman familjer som splittrats.

Många går omkring med handskrivna plakat av kartongbitar med namn på försvunna anhöriga.