På måndagsmorgonen uppgav den iranska stats-tv:n att över 15 personer dödats i Teheran.

I Iran kulminerar nu den shiamuslimska högtiden ashura, en sorgehögtid som uppmärksammar Imam Husseins död år 680. Vanligen använder regimen i Teheranhögtiden för att visa sin politiska styrka.

Men för de regimkritiska iranier som sedan i somras haft få möjligheter att andas blir årets ashura en chans att öppet göra motstånd.

Enligt regimkritiska sajter dödades igår åtta människor när säkerhetsstyrkor slog ner protester.

Uppgifterna talar om att fyra av dödsfallen skedde under protester i storstaden Tabriz i nordvästra Iran, där den turkisktalande minoritetsgruppen azerer är majoritet. Enligt SvD:s källor är dock uppgifterna tveksamma.

En av de döda ska heta Ali Habibi Mousavi, vara 35 år och syskonbarn till oppositionsledaren Mir Hossein Mousavi.

Som i somras sker allting live: Genom filmklipp som läggs upp på internet eller skickas via mobiltelefoner sprids vittnesmål till exiliranier i Los Angeles, Dubai och Stockholm. På grund av restriktionerna för utländska journalister att verka i Iran är filmernas innehåll svåra att verifiera.

Precis som under de inledande demonstrationerna i Iran efter valet i somras är det svårt att avgöra hur omfattande protesterna är. Men ”marg baar diktatur!”, ”Död åt diktaturen!”, skanderar demonstranter på Teherans gator igen.

Andra bilder visar hur kravallpolis går hårt fram. När demonstranter ger sig på poliser möts det med jubel.

Säkerhetsstyrkorna har haft till uppgift att förhindra folksamlingar sedan demonstrationerna i somras. Men demonstranterna blev då skickliga på att organisera och hitta luckor i säkerhetsapparaten.

Svensk-iranier som SvD intervjuat talar om hur kontrollen i landet – staten använder allt från övervakning av internet till grannskapsspioner – till och med blivit lättare att trotsa.

Tidigare har regimmotståndare blivit obekväma för sina familjer. Denna kalla höst och vinter är det annorlunda, säger svensk-iraniern Faramarz Pooya:

–Folk hyllar dem som protesterar, de gratulerar dem! Och de unga som protesterar gör det inte bara mot valfusket utan mot strukturen inom staten. De ser att den inte funkar och vill byta ut den.

Samtidigt fortsätter klyftan inom den styrande eliten att visa sig. I Iran, som kallar sig islamisk stat och har en makthierarki efter shiitisk religiös rang med ayatollor i toppen, blir protester under högtiden ashura stark symbolik.

Nu på gator i Iran bär somliga storayatolla Hossein Ali Montazeris portätt. Han, en dissident och en av regimens tyngsta kritiker, avled för en vecka sedan. Begravningen i veckan blev en manifestation och en signal om vad som komma skulle under ashura.

Montazeri blev dissident redan efter att ha kritiserat Khomeini. För president Mahmoud Ahmadinejad – som tvingats höra Montazeris kritik om oskicklig ekonomisk politik och oetisk dålig utrikespolitik – har storayatollan varit en källa till oro.

Under sommarens demonstrationer kulminerade hans stöd för demonstrationerna med att han deklarerade landsorg för den dödade demonstranten Neda Agha-Soltan, i direkt motsättning till order om undantagstillstånd. Han uttalade att staten som kallar sig en islamisk republik som diktatur vare sig är islamisk eller republik.

Även efter sin död är storayatolla Hossein Ali Montazeris fortfarande en nagel i ögat. Irankännaren Trita Parsi, grundare av tankesmedjan National Iranian American Council i Washington, beskriver hur oppositionen lägger beslag på evenemang som är viktiga för regimen.

Nu sammanfaller ashura med ceremonier för Montazeri – shiamuslimer hedrar döda på den tredje, sjunde och fyrtionde dagen av deras frånfälle – och istället för kontrollerat lugn får det styrande prästerskapet motstånd från gatorna.

–Och en shiamuslimsk teokrati som inte kan fira ashura är i själva verket död, säger Trita Parsi.

För honom står det klart att den breda oppositionen i själva verket skulle ha svårt att samlas under en enda ledare:

–Det vi ser är en oppositionsrörelse som är allt mer organisk, allt mindre styrd eller kontrollerad från toppen. Snarare från mitten någonstans.

Ett filmklipp taget med mobilkamera visar hur aktivister ger sig på, tar sönder och trampar på en gatuskylt med Khameneis namn för gatan som är uppkallad efter honom. ”Maskera dig, maskera dig!”, säger andra demonstranter varnande till dem.

Faramarz Pooya tror att protesterna ånyo måste sprida sig till andra delar av landet för att verkligen skaka regimen:

–Det är inte i Teheran det avgörs. Folk i mindre städer, motsvarande Uppsala eller Göteborg, de måste också reagera för att det ska bli stort igen. Då tvingas polisen och militären splittra sig över hela landet. Då finns en chans.