Catherine Ashton, nominerad till den nya tjänsten som EU:s höga representant för utrikesfrågor och säkerhetspolitik.
Foto: Geert Vanden Wijngaert/AP
Förhören med de 26 kandidaterna till EU-kommissionen, som startar idag, tar tre timmar vardera och beskrivs som verkliga ”grillningar”. De nominerade ska visa att de är kompetenta och pålästa inom de politikområden de förväntas ansvara för under fem år.
Politiskt oberoende, förmågan att kommunicera med allmänheten och ett tydligt engagemang för den ”europeiska saken” är andra områden som belönas.
Parlamentets olika utskott förhör kandidaterna efter område, och kan vinka röd eller grön flagg för just ”sin” kandidat. Men i slutändan måste parlamentet ta ställning till hela laget.
Förhoppningen är att den nya EU-kommissionen, som åter ska ledas av portugisen José Manuel Barroso, ska kunna börja arbeta i februari.
Ett av de förhör som förväntas dra mest uppmärksamhet till sig är måndagens med den brittiska, nuvarande handelskommissionären Catherine Ashton. I december nominerades hon av unionens stats- och regeringschefer till den nya tjänsten som EU:s höga representant för utrikesfrågor och säkerhetspolitik, eller kort och gott EU:s utrikesminister.
Men Ashton blir också vice ordförande för kommissionen och måste därför godkännas av parlamentet, som inte gjort en hemlighet av att det vill ha mer att säga till om i just utrikesfrågor.
Ashton beskrevs vid tiden för sitt utnämnande i europeiska medier som oerfaren och en ”internationell lättviktare”. Det sades också att hon helt sonika kvoterats in som kvinna.
Även om parlamentets ledamöter har sagt att de inte tänker fästa stor vikt vid eventuella hål i Ashtons CV, så kommer de att korsförhöra henne om hur hon ska organisera en europeisk utrikestjänst med över 500 proffsdiplomater, och kräva insyn i arbetet.
En annan kommissionärskandidat som kan få det tufft i förhören är rumänen Dacian Ciolos, som nominerats till jordbrukskommissionär.
Rumänen beskrivs som ”frankofil” i jordbruksfrågan, det vill säga förespråkare för det pengaslukande jordbruksstödet till europeiska bönder. Jordbruksstödets bevarande är vanligtvis en stark profilfråga för Frankrike.
Det starka inflytandet från Paris över EU-politiken kan också komma att avspeglas i nomineringen av fransmannen Michel Barnier till ansvarig för EU:s inre marknad, inklusive finansmarknaden. Finansfolket i London, med Europas största pengamarknader, har varnat för att den franske kommissionären kan försöka introducera protektionistiska åtgärder i finansvärlden.
Allra flest varningsklockor ringer kring den bulgariska kandidaten Rumiana Jeleva. Hennes make sägs vara involverad i organiserad brottslighet på hög nivå. Frågan om vilka krafter som spökar bakom bulgariskan har redan dykt upp i Bryssels korridorer.
Den svenska EU-ministern Cecilia Malmström, som är nominerad till posten som kommissionär med ansvar för EU:s rättsliga samarbete, förväntas få ett tämligen lätt förhör. Efter sju år som EU-parlamentariker är hon väl inläst på EU-politiken. Dessutom ska hon på förhörens sista dag, tisdagen den 19januari, ”grillas” av gamla kolleger i parlamentet.
EU-parlamentet kan i praktiken rösta ner hela uppställningen, och därmed sätta EU-kommissionen, unionens ”arbetslokomotiv” som tar fram lagar och övervakar att gemensamma regler följs av medlemsländer, ur funktion.
Detta är en rätt som parlamentet ännu aldrig utnyttjat. Däremot så har det krävt allt mer inflytande över nomineringarna.
År 1999 hotade EU-parlamentarikerna att avsätta hela kommissionen, då under den franske ordföranden Jacques Santer, efter avslöjanden om utbrett maktmissbruk och korruption. Santerkommissionen valde då att avgå självmant.
År 2004 drog den italienske kandidaten Rocco Buttiglione på sig parlamentets vrede efter negativa uttalanden om homosexuella och om yrkesarbetande kvinnor. Ledamöterna krävde att Buttiglione skickades hem.
Få experter tror att parlamentet i nuläget skulle ha politiskt mod att stoppa den nya kommissionen, och åter kasta Europapolitiken ut i diskussioner om poster, nomineringar och interna funktioner.
Efter år av manglande kring införande av en europeisk författning, och senare om Lissabonfördraget, talar analytiker i Bryssel om risken för ”medborgartrötthet” över det europeiska projektet.
Parlamentet förväntas dock vilja sända ut en stark signal till medlemsländerna om att de ska välja sina kommissionärskandidater med omsorg.
