Den i dag 55-årige Jusjtjenko blev chef för Ukrainas riksbank 1997 och premiärminister två år senare då dåvarande president Leonid Kutjma ville få hjälp med att räta upp landets vacklande ekonomi. Men det var i samband med presidentvalet hösten 2004 och den följande orangea revolutionen som Jusjtjenko blev ett namn på den internationella scenen.
Då stod han tillsammans med den dåvarande medspelaren Julia Timosjenko och tog emot miljontals demonstrerande ukrainares hyllningar. Konkurrenten Viktor Janukovitj hade efter anklagelser om valfusk tvingats gå med på omval och nu hade folkets uppror gett de demokratiska företrädarna makten.
Då, i början av 2005, stod Viktor Jusjtjenko på topp och han var också en gunstling i Väst med sitt tal om reformer och ett närmande till EU.
Nu, i början av 2010, är bilden en helt annan. Visserligen ökade stödet för Jusjtjenko i den senaste opinionsundersökningen, men det var från 3,8 procent i november till 4,2 i december. Samtidigt seglar den gamle motståndaren Viktor Janukovitj i förlig politisk medvind – 26,3 procent medan Timosjenko noterades för 18,8 procents stöd.
Knappast någon tror att president Jusjtjenko ska lyckas med utmaningen att på kort tid hinna i kapp Timosjenko och bädda för ett avgörande mot Janukovitj i en andra valomgång.
Men vad är det då som har hänt. Hur kan den i slutet av 2004 uträknade Janukovitj ha kommit tillbaka så starkt och vad har hänt med revolutionens hjältar?
Frågorna har många svar, men det avgörande är att president Jusjtjenko och premiärminister Timosjenko inte har kunnat samarbeta. De skrek öppet oförskämdheter till varandra i tv-sändningar och i det parlament, som sedan flera månader är lamslaget. Den ekonomiska krisen har också slagit hårdare mot Ukraina än något annat land i Europa med undantag för Island.
Det ukrainska folket har alltså sett sitt land närma sig en nationell konkurs samtidigt som de två högsta ledarna ägnar sig åt en politisk strid påminnande om en såpopera. Desillusionerade och besvikna har därför många vänt sig bort från Jusjtjenko och Timosjenko – och därmed banat väg för en politisk comeback för Janukovitj.
Det är president Jusjtjenko som förlorat mest på den politiska röra som kännetecknat Ukraina de senaste åren. Med valdagen nära förestående tycks Jusjtjenko bli alltmer desperat. I veckan sökte han nya allianser för att öka sin slagkraft. Och han drar sig åt höger och blir alltmer nationalistisk och drar sig inte för att sträcka ut handen till nationalistledaren Oleg Tianybok.
– Jag kommer att fortsätta vara president. De vägar som Janukovitj och Timosjenko erbjuder leder inte någonstans. De är beredda att samarbeta med Ryssland på alla villkor, sade Jusjtjenko nyligen på ett valmöte.
Ett tecken på presidentens desperation är att han nyligen försökte vinna röster genom att hävda att han är en avlägsen släkting till den gamle frihetshjälten Ivan Mazepa (se artikel nedan).
Inför EU-toppmötet i Kiev i början av december verkade Jusjtjenko också leva i drömmarnas värld. Trots att alla initierade visste att nya långtgående samarbetsavtal mellan EU och Ukraina inte fanns på agendan gick Jusjtjenko ut i tv och talade om detta.
Han har därför tappat förtroende både bland Europas ledare och bland majoriteten av ukrainarna. Allt talar därför för att den kommande veckans valdueller blir Jusjtjenkos sista politiska strid. Efter första valomgången söndagen den 17 januari är han sannolikt uträknad.
