Hon serverar helst östeuropeisk soljanka och föredrar diskmedel från det gamla DDR. Och hon kan inte låta bli att hamstra. ”Det är något som sitter djupt inne i mig”, medger förbundskansler Angela Merkel som själv är uppväxt i DDR. De senaste enkäterna visar att tyskarna räknar med att det behövs ytterligare 20 år för öst och väst att växa ihop.

När Tyskland i dag med buller och bång firar 20-årsdagen av den tyska enheten som officiellt beseglades den 3 oktober 1990 och därmed nästan ett år efter murens fall har de ekonomiska skillnaderna mellan det fattiga öst och det rika väst till stor del utjämnats.

Bruttolönerna i öst har i snitt stigit från 57 procent till 83 procent av västlönerna. Pensionerna är betydligt högre i öst. Antalet bilar, telefoner och tv-apparater per hushåll är praktiskt taget identiskt.

–Ungdomar idag kan inte föreställa sig under vilka omständigheter deras föräldrar levde och hur det har förändrats sedan dess, konstaterar i en färsk rapport Joachim Ragnitz vid Tysklands ledande konjunkturinstitut ifo.

Samtidigt visar enkäter att de dramatiska omvälvningarna i spåren av DDR:s undergång har efterlämnat bittra erfarenheter och djupa sår i östra Tyskland som ännu inte har läkt.

– En orsak är att 70 procent av dem som är födda efter 1970 i DDR har drabbats av arbetslöshet minst en gång efter återföreningen, tror psykologen Elmar Brähler från universitetet i Leipzig som i stor studie har följt östtyskar sedan 1987.

När muren föll lovade dåvarande förbundskanslern Helmut Kohl att Östtyskland skulle förvandlas till ”blomstrande landskap”. Vad östtyskarna under de första åren upplevde var i stället en ekonomi som föll samman. Statsägda företag gick omkull på löpande band och väldiga kollektivjordbruk sopades bort. Det kommunistiska DDR som hade skrutit med att vara världens tionde största ekonomi visade sig vara ett konkursbo.

Hundratusentals östtyskar har sedan dess lämnat östra Tyskland och hela regioner har avfolkats, framför allt i nordöstra Mecklenburg-Vorpommern som har blivit Tysklands fattighus – samtidigt som städer som Dresden eller Leipzig har fått tillbaka sin forna glans och nu hör till det förenade Tysklands mest attraktiva områden.

–Hela samhället förändrades från grunden inom loppet av några år. Östtyskarnas förmåga att anpassa sig till detta är en fantastisk prestation, anser förbundskansler Merkel.

Själva anpassningen har dock inte varit smärtfri. Begreppen ”Ossi” och ”Wessi” som präglades omedelbart efter återföreningen speglar den misstänksamhet, det förakt och den känsla av underlägsenhet och avundsjuka som ännu inte har kunnat utplånas.

Fortfarande anser 69 procent av östtyskarna att västtyskarna är arroganta medan 49 procent av västtyskarna anser att östtyskarna bara gnäller. 51 procent av östtyskarna känner sig orättvist behandlade, enligt opinionsmätningsinstitutet Allensbach.

Att återföreningen skedde på Västtysklands villkor har fått politiker som Matthias Platzek, populär socialdemokratisk delstatschef i östtyska Brandenburg, att beskriva enheten som en annektion.

– De sa till oss: Nu har vi spenderat miljarder på er – var tacksamma och sluta att ställa krav, sa han på en pressträff i Potsdam. Han fick omedelbart mothugg av Angela Merkel som i en intervju avvisade begreppet annektion.

– Situationen var glasklar. Folk hade inte lust att vänta eller testa någon sorts övergångslösning. Den överväldigande majoriteten ansåg att tiden var mogen för Tysklands enhet.

Allt som allt överväger idag andelen tyskar som ser positivt på enheten. I väst är det 53 procent och i öst 57 procent. Bara 13 procent av de tillfrågade i öst anser att muren aldrig borde ha fallit, enligt en enkät som i veckan publicerades i östra Tysklands ledande veckotidning Super Illu.