Två olika protokoll skrevs under i Zürich av utrikesministrarna Ahmet Davutoglu från Turkiet och Edourad Nalbandain från Armenien. Men som en påminnelse om hinder på den fortsatta vägen mot försoning fick ceremonin skjutas upp tre timmar på grund av oenighet om formuleringar i uttalanden.

USA:s utrikesminister Hillary Clinton fick rycka in och medla för att rädda avtalet.

- Det fanns invändningar från båda sidor, sade hon efteråt, och lovade att USA ska göra allt för att bygga vidare på den milstolpe som de båda länderna passerat genom avtalen.

Båda regeringarna har tillräckligt parlamentariskt stöd för att få dem godkända på hemmaplan. Men det återstår att övertyga motsträviga krafter i hemmaopinionen. I fredags demonstrerade 10 000 armenier i Jerevan under plakat med texter som ”Inga eftergifter för turkarna”.

Armeniens president Serzj Sarkisian höll på lördagen tal till nationen och beskrev avtalen som oundvikliga.

Det ligger mycket i vågskålen:

För Turkiet är det en trovärdighetsfråga gentemot EU att ha vänskapliga förbindelser med sina grannar. För armenierna - som inte har någon kust - öppnas handelsvägar. De vill också kunna besöka berget Ararat, som ligger på turkiska sidan men har stor betydelse i armenisk historia.

Konflikten fick sin upprinnelse i Osmanska riket, då armenier utsattes för förtryck som vid första världskriget trappades upp till massdödande. Armenier vill att händelserna erkänns som folkmord. På turkiskt håll anser man att antalet offer har överdrivits. Man påpekar också att det krävdes liv även i de andra folkgrupperna i regionen.

I enlighet med uppgörelsen i Schweiz ska en gemensam kommission granska händelserna.

Sarkisian ska besöka Moskva efter helgen, meddelade maktborgen Kreml på lördagen. Ryssland har nära band till den tidigare sovjetrepubliken Armenien och dessutom en militärbas på armenisk mark. Försoningsprocessen har betraktats med gillande i Moskva och utrikesminister Sergej Lavrov var närvarande i Zürich.

Moskva har också medlat mellan Armenien och Azerbajdzjan - lierat med Turkiet - i frågan om det omstridda Nagorno-Karabach. Det var den konflikten som fick Turkiet att stänga gränsen 1993, och turkisk kritik mot att göra upp med Armenien handlar delvis om att inte ”sälja ut” azeriska intressen. Parallellt med samtalen i Schweiz - och av vikt för den processens utgång - har det förts förhandlingar mellan armenier och azerer.