Omröstningen skedde sent i onsdags i utrikesutskottet i kongressens representanthus, med ilskna turkiska demonstranter och armeniska överlevare närvarande. Det rörde sig om en symbolisk manifestation som fick känslorna att svalla på andra sidan jordklotet. President Bushs personliga vädjanden i ett framträdande i Vita huset om att de amerikansk-turkiska relationerna kan skadas var till ingen nytta.

President Abdullah Gül förklarade för sin del:

– Dessvärre har en del amerikanska politiker än en gång offrat viktiga frågor för småskuren inrikespolitik trots att det strider mot sunt förnuft.

Ett regeringsuttalande från Ankara förklarade: ”Det går inte att acceptera en anklagelse om ett brott som aldrig begicks av den turkiska nationen”.

Nu fortsätter Vita huset att dra i alla bromsspakarna för att försöka förhindra att resolutionen går vidare till omröstning i hela representanthuset, inte bara i utskottet.

Den armeniska diasporan runt om i världen, liksom några parlament i väst och många västerländska historiker, är i stort sett eniga om att omkring 1,5 miljoner armenier mördades i ett folkmord som beordrades av ledare i det osmanska riket – händelser som i efterhand har beskrivits som 1900-talets första folkmord. Att dessa blodiga skeenden för snart hundra år sedan följdes av tystnad påstås Hitler ha lärt sig av, när han planerade Förintelsen mot judarna i Europa.

Dagens republikanska Turkiet förnekar officiellt att det var ett systematiskt och beordrat folkmord som begicks när det sönderfallande osmanska riket slogs mot Ryssland i första världskriget. Den officiella versionen är i stället att såväl muslimska turkar som kristna armenier mördades i interna etniska strider. Många turkar anser också att historiker, inte politiker, ska fälla avgöranden om det förflutna.

För USA står mycket på spel efter ledamöternas ställnings­tagande i den historiska fråga, som aldrig förlorat sin laddning. Från Ankara förklarar en ledande politiker i regeringspartiet AKP, Egemen Bagis, att Turkiet kan komma strypa försörjningslederna för den amerikanska militären in i Irak om kongressen antar resolutionen. Enligt försvarsminister Robert Gates går 70 procent av den amerikanska flygfrakten till Irak via Turkiet, liksom en tredjedel av det bränsle som de amerikanska trupperna i Irak behöver.

– Vårt tillträde till flygfält och vägar och så vidare i Turkiet äventyras om resolutionen går igenom, sade försvarsminister Robert Gates före omröstningen i representanthusets utrikesutskott.

Denna icke bindande resolution med dess starka symbolvärde kom samtidigt som den turkiska militären med stridsflyg och artilleri försöker förhindra att den terroriststämplade PKK-gerillan ska kunna fly in i norra Irak (irakiska Kurdistan), där den har sina baser i de otillgängliga Qandilbergen.

Att resolutionen röstas igenom av 27 utskottsledamöter samtidigt som turkarna sörjer de soldater som dödats i PKK-attacker förstärker de anti-amerikanska stämningarna i Turkiet. De är mycket utbredda i dag, i skarp kontrast till hur det var under det kalla kriget när Natolandet Turkiet var en trogen allierad till USA. Men USA:s Irak­invasion 2003 har fått länderna att gå i otakt.

Premiärminister Tayyip Erdogan väntas få ett öppet mandat från parlamentet att inom ett år beordra turkisk militär att gå in i norra Irak. Erdogan har förklarat att han först vill vänta och se om USA och dess allierade tänker slå till mot rebellernas baser i norra Irak. Skulle Turkiet gå in i irakiska Kurdistan öppnas en ny farlig front mellan kurder och turkar i den enda del av Irak som är någorlunda stabil.