Det gick mycket fort i Tunisien, fortare än vad många väntat sig. Det drama som har utspelats på Tunisiens gator och som till sist tvingade fram en diktators flykt är en häpnadsväckande utveckling. Så brukar inte arabiska diktatorer falla.

I Tunisien har historien upprepat sig på ett ironiskt sätt. Zine El Abidine Ben Ali, som flögs ut ur Tunis på fredagskvällen sedan armén tagit kontroll över flygplatsen, gick som han kom: genom en statskupp.

Men till skillnad från kuppen 1989 mot den åldrande Habib Bourguiba, det självständiga Tunisiens förste president som var senil när Ben Ali störtade honom, så har denna kupp föregåtts av mycket blod på Tunisiens gator.

Hur många döda denna jasminrevolution – som protesten kallats efter Tunisiens nationalblomma – vet vi ännu inte.

I dagsläget tar premiärministern Mohamed Ghannouchi från Ben Alis parti RCD över, men allt tyder på att det var armén som gav Ben Ali nådastöten och att den nu håller i tyglarna.

Ben Ali har de senaste dagarna backat så många gånger att han till sist hade ryggen mot Medelhavet och var tvungen att följa hustrun Leilas exempel: sätta sig på ett flyg och lämna landet.

På fredagskvällen var det ännu oklart var hans plan skulle landa. Talesmän för president Sarkozys presidentkansli förnekade på fredagskvällen att han skulle vara på väg till Paris. Det vore förödande för Frankrikes anseende i arabvärlden att ta emot en diktator som tvingats bort av sina egna medborgare och landets armé.

Många tunisier tycker att Frankrike har spelat en förkastlig roll genom att under årens lopp hålla Ben Ali under armarna genom täta kontakter, pengar och handel. EU är Tunisiens största handelspartner. Det finns en stor tunisisk exilgrupp i Frankrike som skulle se det som en skymf ifall Ben Ali får en reträttplats där.

Dramat har eskalerat dag för dag efter det att den arbetslöse akademikern Mohamed Bouazizi i staden Sidi Bouzid den 17 december satte eld på sig sedan polisen tagit hans grönsakskärra i beslag med motivering att han saknade tillstånd. Bouazizis desperata handling ledde till våldsamma reaktioner bland andra unga tunisier som förstod hans förtvivlan. De gick ut på gatorna, men möttes av kravallpoliser i stad efter stad. Motsättningarna eskalerade efter Bouazizis plågsamma död i brännskador den 5 januari.

Krisen i Tunisien har följts via bloggar, twitter och Facebook i hela arabvärlden. Många grannländer har likartade problem: en polisstat under en illa omtyckt och åldrande ledare och en ung befolkning som saknar jobb, pengar yttrandefrihet och bostäder. Det som hänt i Tunis är en väckarklocka för andra arabiska regimer med en brutal polisapparat, galopperande matpriser, arbetslöshet och censur. Också inom Mubaraks regim i Egypten måste det nu gå kalla kårar.

Denna vinter har det också varit sammandrabbningar mellan ungdomar och polis i Algeriet och i går demonstrerade jordanier i Amman mot höga matpriser och hög arbetslöshet.

Fredagsmorgonen i Tunis började med att en fackförening utlyst generalstrejk som snabbt ledde till att tusentals tunisier omringade inrikesministeriet och skanderade slagord som ”Ben Ali mördare” och ”Ben Ali gå”.

Presidenten hade kvällen innan utlovat reformer, sänkta priser på baslivsmedel och ett slutdatum för sitt presidentskap som han satte till 2014. Men det kom alldeles för sent för att blidka de tunisiska medborgarna.

På fredagseftermiddagen, sedan polisen skingrat demonstranter framför inrikesministeriet med hjälp av tårgas, sparkade Ben Ali hela sin regering och utlovade nyval inom sex månader. Men det räckte inte heller för demonstranterna, där det också fanns många från medelklassen.

– Stoppa terrorn, ner med diktatorn, sade demonstranter till tv-kanalen France24 utanför inrikesministeriet.

– Vi måste ha en koalitionsregering, sade en tunisisk kvinna innan kravallpolisen sköt tårgas mot demonstranterna.

Någon timme innan beskedet kom om att Ben Ali lämnat Tunisien utlöstes undantagstillstånd i hela landet. Flygplatsen i Tunis stängdes av armén.

Premiärminister Mohamed Ghannouchi som tillfälligt tar över lovar att respektera konstitutionen och återställa stabiliteten. Ingen vet ännu hur det ska ske.

Oppositionsledaren Moncef Marzouki, som tvingats i exil i Paris, förbereder sin återkomst.

Korruptionen och anklagelser om rena maffiastyret har starkt bidragit till att Ben Alis impopularitet. Den har också gällt hans hustru Leila och hennes släkt Trabelsi.

Ben Ali var före detta chef för den militära underrättelsetjänsten och byggde upp en polisapparat som kvävt press- och föreningsfriheten. Han höll sig kvar med hjälp av riggade val. Ben Ali återvaldes 2009 för en femte period med en officiell, farsartad segersiffra på 89 procent.

Tunisiska oppositionella vill i dag höra landets övergångsstyre säga att de ska ge de politiska fångarna amnesti och att val ska hållas – men fria och rättvisa val den här gången.