– Varm. Omtänksam. Bryr sig. Lyssnar. Erfarenhet. Och integritet, vilket jag verkligen insett när jag lärt känna honom.

Nej, Jim Wilson behöver inte söka efter ord för att beskriva kandidaten som ska göra att hans barnbarn slipper arvet efter Barack Obama.

Det är tidig kväll i Lancaster, en mellanstor stad i Pennsylvania, och Jim Wilson har parkerat utanför konferenscentret där det 112:e evenemanget han övervakat snart ska börja.

– 30000 miles, svarar Jim Wilson, som utnämnt sig själv till resande kampanjarbetare, om sträckan på 4500 mil han kört i sin vita lite skamfilade pickup-truck fullastad med Mitt Romney-skyltar.

Men, det är få väljare som vill eller kan ägna så mycket tid åt en enda kandidat och hittills har få av de karaktärsdrag Wilson radar upp nått ut till den breda publiken. De egna, republikanerna, ägnade ju månader åt att hitta ett alternativ, en ”icke-Romney”. Och i väljarkåren i stort är gapet enormt i en kategori – den man gillar mest – mellan Romney och den sittande presidenten Barack Obama.

Först en återblick till 1950-talet. Mitt, sladdis i familjen Romney, följde sin pappa i hasorna. George Romney som växte upp i en mormonkoloni i Mexiko arbetade sig upp till toppen i bilföretaget American Motors och valdes senare till guvernör i Michigan. Försöket att nå presidentposten, 1968, misslyckades. Fast just årtalet kanske antyder att George Romney var moderat, med åsikter som knappast skulle platsa i dagens republikanska parti.

– Jag älskar bilar, tillhör Mitt Romneys favoritrepliker som kan härröras till åren i Detroit med den beundrade fadern, denne blev sedan i sin tur stolt över sonen, inte minst för att han tjänat mer pengar.

Mitt Romney själv påverkades aldrig av 1960-talsandan eller protesterna mot Vietnamkriget. Mest kände han av stämningarna som missionär i Frankrike. Dörrarna slängdes allt som oftast igen med anti-amerikanska glåpord mitt framför näsan på de välkammade unga männen från mormonkyrkan. Det var då Romneys tro och arbetsdisciplin utvecklades och han har godmodigt skojat om att han inte omvände många själar.

Fast hemma i Michigan hade han och hans far bidragit till en livsviktig konvertering – av fästmön Ann Davies. När paret gifte sig i kyrkan fick Anns föräldrar som icke-mormoner inte vara med. Efter flytten till Boston-trakten inleddes en traditionell familjetillvaro, med Mitt som familjeförsörjare och Ann som hemmafru. Egentligen hade hon sex söner, har hon sagt, med Mitt som minst lika bråkig som pojkarna. Den äldste sonen, Tagg, betonar att en regel var helig – ingen fick säga något nedsättande till eller om mamma.

Parallellt med jobbet, först som välbetald businesskonsult, sedan som riskkapitalist, åtog sig Mitt Romney ansvarsfulla poster i den lokala mormonförsamlingen. I vittnesmålen om hans gärning återkommer berättelser om hur makarna Romney tog sig tid att hjälpa andra, ofta anonymt.

Idag förmodas Mitt Romney personliga förmögenhet uppgå till minst 250 miljoner dollar (1,5 miljarder kronor) och det tack vare de många åren i det oerhört framgångsrika bolaget Bain Capital. Som chef beskrivs han mer som skicklig teoretiker än som djärv risktagare, opersonlig men också med medkänsla som visade sig i att hela personalen engagerades i jakten på en försvunnen dotter till en av de anställda.

– I slutänden var det fler vinstföretag än förlustföretag i Romneys balansräkning på Bain, summerar Bostonjournalisterna Michael Kranish och Scott Helman i den inträngande biografin The real Romney.

Den riktige Romney är en skarpt analytisk, energisk och målmedveten men också reserverad människa. Att spänna fast en bur med familjens hund på biltaket under en semesterresa till Kanada ingick helt enkelt i den känslomässigt avskalade praktiska problemlösningen, likaså att stanna och spola av hund och bil efter en av sönernas larm om en brun sörja som rann nerför bakrutan.

Genomgående påpekas att Romney inte har många nära vänner utanför familjen och att han aldrig trivts med den amerikanska politikens krav på ryggdunkande och flirtande med viktiga målgrupper. Han är förvisso skicklig på att dra in pengar men lyckas sällan med den medryckande retorik som Barack Obama fulländade med sitt Yes, we can-crescendo.

– Gosh, säger Mitt Romney nu, när han träder in på scenen i Lancaster i Pennsylvania, med ett lite gammalmodigt uttryck som i mycket summerar hans svårigheter som kandidat.

Och han fortsätter:

– Här finns bestämt fler republikaner än i Massachusetts.

Detta är förstås smickrande för de runt 1000 personer som bänkat sig runt middagsborden, men en klumpig och onödig förolämpning av väljarna i stora Massachusetts som satsade på en rookie-politiker i guvernörsvalet 2002. Andan i lokalen kan bäst beskrivas som avvaktande och i sorlet i foajén före evenemanget fångar jag upp repliker som ”han kan inte bryta igenom 30-procents-vallen”. Ingen av de väljare jag talar med är särskilt entusiastisk.

– Mr Romney lär få nomineringen men det betyder inte att han är bäst, tycker Joseph Lamoureux.

I Romneys manifest framhålls att republikanska partiet står för individuell frihet, fiskal återhållsamhet och minsta möjliga statsmakt. Inget handlar direkt om de ämnen som så mycket av vinterns politiska debatt kom att handla om: abort, preventivmedel, livets början, kristna värden, och, nu på sistone, kvinnans roll.

– Vi befinner oss i hjärtat av Pennsylvania. Folk här är emot abort, emot vapenlagar, de gillar inte de stora medierna – och är rätt typiska för sådana väljare över hela landet, kommenterar Terry Madonna, chef för opinionsinstitutet på Franklin & Marshall College.

Terry Madonna understryker att evenemang i dessa kärnväljarkretsar är livsviktiga för Romneys chanser i höst. Helst bör taket lyfta sig, menar han. Men, det lyfter inte, utan det torra talet blir ett bevis på Romneys svaghet. Utöver jublet efter repliken att ”Barack Obama är utan idéer, utan fler ursäkter och snart utan kontor i Vita huset” blir det högst bifall på repliken:

– Jag kommer att riva upp Obama-care.

Den största utmaningen för Mitt Romney blir att presentera sig på nytt för väljarna.

Karlyn Bowman, politisk analytiker på tankesmedjan American Enterprise Institute.

Detta blir en påminnelse om ryktet Romney fått om sig som kappvändare under de bortåt tio år han strävat mot presidentposten. I demokratiska Massachusetts framställde han sig som ”pro choice”, kodord för abort, och lovade att stötta homosexuella mer än demokraten Ted Kennedy. Alltså samme Kennedy som han sedan hade vid sin sida när han undertecknade vårdreformen som Obama sedan följde upp.

Romney slingrar sig nu med att denna fråga bör hanteras av delstaterna. Ändå var det Romney som ställde sig bakom det avskydda så kallade individuella mandatet om obligatorisk teckning av försäkring mot vite om böter – ett ideologiskt svek som tillsammans med den kalkylerade högersvängningen i sociala frågor bidrar till de envisa och naggande tvivlen på att Romney har några inre övertygelser.

– Den största utmaningen för Mitt Romney blir att presentera sig på nytt för väljarna så att de får en positivare bild av honom. Han verkar inte lätt att tycka om för närvarande men det kan bero på det giftiga klimatet under primärvalsrundan, säger Karlyn Bowman, politisk analytiker på tankesmedjan American Enterprise Institute.

Såväl under förra året som när väl primärvalen stundade har Romney utsatts för svidande kritik i konservativa led. Så sent som häromveckan efterlyste inte mindre än två krönikörer i Wall Street Journal, dagarna efter varandra, starkare visioner från Romney. Men, trots allt, hyser konservativa bedömare gott hopp och de får medhåll från andra lägret i bedömningen att höstens val kommer att bli jämnt – och stentufft.

– Förvisso en kliché, men presidentval är folkomröstningar om vad presidenten åstadkommit. Och om ekonomin, som är Obamas svaga punkt, förblir svag, så måste Romney övertyga väljarkåren om att han skulle göra bättre ifrån sig, säger Karlyn Bowman.

Obamalägret tog för länge sedan för givet att Romney skulle bli motkandidaten. Till att börja med smidde man på vindflöjelargumenten för att sedan gå över till att utmåla Romney som en rik knös utan förståelse för vanligt folks villkor, med bankkonto i Schweiz och begäran om uppskov av årets deklarationer. Skälen bakom denna strategi i Obamahögkvarteret i Chicago kan vara att klassargumenten når gehör i kölvattnet på protester mot jättelöner och att Romney själv trampar i klaveret när han är ute på kampanjstigen.

– Jag är lite misstänksam mot de här kakorna… Det ser inte ut som om du har bakat dem själv. De kommer väl från 7-Eleven, sa han, med sitt lite kacklande skratt, vid ett picknickbord med några utvalda familjer.

Kakorna hade i själva verket köpts från ett litet lokalt bageri där ägaren för all del kan trösta sig med att han fått en hel del gratispublicitet.

När talet är slut i Lancaster finner Romney sig heller inte riktigt när en gigantisk korg med traktens specialiteter överräcks. Han tar den bara och lommar sedan ut. Kanske hade det varit bättre om hustrun Ann stått vid hans sida. Hon lockar fram hans mjukare mest sympatiska sidor och utnyttjas som vapen i det småkokande kriget om kvinnoväljare.

Efter att ha iakttagit Mitt Romney i både små intima och större sammanhang är det bara att hålla med om bedömningen att han inte är någon ”naturlig kampanjare” som Ronald Reagan, Bill Clinton eller George W Bush. Alla fick höga poäng på frågor typ ”Vem vill du helst ta en öl med?”. Alltså, inte applicerbar alls för Romney som i likhet med andra mormoner inte dricker alkohol, kaffe eller te.

Romney har emellertid en egenskap som absolut inte bör underskattas. Han är villig att gå mycket långt för att uppnå sitt mål att bli president, som alla andra mål i sitt liv. Frontalattacker mot Obama väntas bli fokus för Romneys kampanjarsenal framöver, även om det redan fått vänsterkrönikörer att morra att Romney ljuger om presidentens politik.

Mitt Romney vill bli president, så mycket är säkert. Det kan komma att visa sig att vd-argumenten inte riktigt räcker för att vinna valet. Särskilt inte om de socialkonservativa stannar hemma och de oberoende inte övertygas om att en före detta riskkapitalist kan skapa jobb. Misstänksamheten mot mormonismen förmodas däremot ha avtagit under årens lopp – fast Romney undviker ämnet och därmed också förlorar möjligheten att lyfta fram den delen av sin personlighet.

Den resande kampanjarbetaren Jim Wilson kan berätta om åtskilliga han mött under sina resor i hälarna på Romneys buss och han gissar att han delat ut 20000 Romney-plakat.

– Mina misstankar om att Barack Obama inte var redo besannades. Jag är konservativ när det gäller den ekonomiska politiken och det är därför jag stöder Mitt Romney. Ju mer folk lär känna honom, desto mer kommer de att gilla honom.

MISSA INTE: Bildspecial: Romney – republikanernas man