Cirklar runt FN-högkvarteret i jakten på parkeringsplats. Ett varv till. Fullt överallt. Där står ännu en diplomatbil felparkerad på två rutor, där står en annan på trottoaren, en tredje har baxat upp sig på cykelbanan.

De blåvita CD-skyltarna (corps diplomatique) lyser på långt håll och kring de slarviga parkeringarna finns en aura av arrogans och nonchalans. Här parkerar vissa var de vill och hur de vill, i tryggt skydd av den diplomatiska immuniteten. Det finns alltid plats för en CD-märkt svart Mercedes på en busshållplats eller cykelbana. Böterna rivs sönder i små oläsbara bitar.

Likadant är det i huvudstaden Bern, där många diplomater parkerar där det passar och slänger parkeringsboten i närmaste papperskorg. Blott 10 procent av alla parkeringsböter för diplomatbilar betalas i Bern, enligt en ny rapport. Hela 90 procent ignoreras och en radda diplomater är i dagsläget skyldiga schweiziska staten runt 1,4 miljoner kronor.

I Schweiz gör man på samma sätt som i Sverige – där diplomater i Stockholm samlat på sig närmare 600 parkeringsböter det senaste halvåret. Utrikesdepartementet kontaktar de utländska ambassaderna och förklarar att nationens lagar måste följas, vilket bemöts av ett ”självklart” vilket ofta följs av fortsatt felparkerande. Så fortsätter det, med den diplomatiska immuniteten som ständig skygglapp i parkeringsanarkin.

Men mer kan göras. I New York ilsknade myndigheterna till ordentligt över alla diplomatiska felparkeringar kring FN-högkvarteret för några år sedan. Diplomaterna var skyldiga staden New York inte mindre än 18 miljoner dollar i parkeringsböter. Så det beslutades att USA skulle hålla inne med bidrag till syndarländerna motsvarande bötesbeloppen. Polisen fick också rätt att ta bort registreringsskyltar på diplomatbilar som fått fler än tre parkeringsböter.

Vips så började det rassla in bötessummor och diplomaternas parkeringsmoral fick en plötslig uppryckning. Liknande diskussioner pågår i Schweiz och Sverige, men här talas det snarare om att sätta klampar på diplomatbilarna eller bärga parkeringsbovarna.

Det är goda idéer. För arrogansen i diplomatins parkeringsvärld är ibland motbjudande. Jag minns en kväll i Genève med några kollegor på en bättre restaurang. Stället var fullt med folk, nästan bara FN-anställda och diplomater.

Vid bordet bakom oss satt en av FN:s högst uppsatta chefer, lugnt tillbakalutad med grillad fisk på tallriken och ett glas vin i handen.

Ett stenkast längre bort stod hans flotta Mercedes med diplomatskyltar slarvigt parkerad på platsen för handikappade. Platsen var märkt med en stor knallgul rullstol. Extra genant var det eftersom FN:s internationella handikappdag inföll några dagar senare.

Det var nästan obegripligt nonchalant. Men FN-chefen, en av 40 000 personer med diplomatisk immunitet i Genève, avnjöt obekymrat sin måltid. Sedan reste han sig och knäppte med viss ansträngning kavajen över magen, sjönk ner i sin Mercedes och gasade bort i natten. Kvar satt vi och undrade: varför tolereras detta?