Julia Timosjenko – som var Viktor Janukovitjs enda allvarliga hot i fjolårets presidentval – var anklagad för att ”medvetet ha använt sin makt för brottsliga ändamål” när hon som premiärminister 2009 skrev ett tioårigt gasavtal med Ryssland. Domaren, den blott 31-årige Rodion Kirejev, hävdade att Timosjenko inte hade haft regeringens godkännande när hon undertecknade avtalet, som enligt domaren har ”ruinerat” Ukrainas ekonomi.

Enligt domen ska Timosjenko betala tillbaka motsvarande 1,3 miljarder kronor och hon förbjuds också att delta i politiska val åtminstone de kommande tre åren.

De internationella kommentarerna var hårda. Europarådets generalsekreterare Thorbjörn Jagland menade att ”i en demokrati ska domar över politiska beslut överlåtas till parlament och väljare, inte till en domstol.” Och EU:s utrikeschef Catherine Ashton var lika hård:

–EU är djupt besviken på domen. I Ukraina drivs politiska processer mot oppositionen och tidigare regeringsmedlemmar, konstaterade Ashton.

Parallellt med rättegången mot Timosjenko drivs en annan process mot förre inrikesministern Jurij Lutsenko. Han fängslades i december i fjol, anklagad för att bland annat låtit sin chaufför gå före i bostadskön och för att ha överskridit budgeten i samband med firandet av polisens dag. Den rättegången är om möjligt än mer skandalös än den mot Timosjenko.

I botten på affären Timosjenko ligger att Timosjenko ledde den orangea revolutionen till succé 2004. Det var då miljontals demonstranter tvingade fram ett nyval till presidentposten sedan Janukovitj förklarats som segrare. Under förödmjukande former förlorade sedan Janukovitj omvalet och Viktor Jusjtjenko blev president och Timosjenko premiärminister.

Dessa båda var dock mer intresserade av att bekämpa varandra än att leda Ukraina. Följden blev ett förlamat Ukraina, vilket Janukovitj kunde utnyttja till en oväntad politisk comeback i fjol.

Nu står president Janukovitj inför ett val: Antingen låter han domen stå fast och tillfredsställer därmed sin egen och många av hans vänners efterlängtade revansch på Timosjenko. Den ursprungliga planen i presidentkansliet var att Timosjenko skulle plockas bort som politisk motståndare och förnedras i fängelse.

Men efter de skarpa internationella reaktionerna har Janukovitj fått kalla fötter. Om domen står fast stängs nämligen dörren till EU (som är en viktig handelspartner) och Ukraina kommer att bli beroende av ett mer intimt samarbete med Ryssland. Den sitsen är heller inte önskvärd eftersom Janukovitj för tillfället inte trivs särskilt bra med de ryska ledarna.

Utvägen kan därför bli ett nytt lagförslag, som eventuellt antas i en andra läsning i parlamentet nästa vecka. Enligt förslaget ska den nu aktuella straffartikeln 3:65 avskaffas och i så fall kan Timosjenko retroaktivt frias och hon skulle därmed kunna fortsätta som partiledare inför nästa års parlamentsval.

Oavsett vilket alternativ Janukovitj är processerna mot Timosjenko och Lutsenko ett kraftigt underkännande av det ukrainska rättsväsendet. Många internationella bedömare och ukrainska demokrativänner konstaterar med sorg i hjärtat den negativa utvecklingen i Ukraina under Viktor Janukovitjs ledarskap. Den påminner alltmer om Vladimir Putins ryska ”styrda demokrati” där politiska och ekonomiska motståndare kan behandlas utan hänsyn till lag och rättvisa.