Han får ett och annat löfte om humanitärt stöd till landets fem miljoner hungrande. Men när han ber om utvecklingsbistånd via Zimbabwes statskassa väljer Västvärldens ledare hittills att sitta på plånböckerna. Från ett besök hos Barack Obama i Vita huset anländer Zimbabwes premiärminister Morgan Tsvangirai till Sverige och håller imorgon en presskonferens i Stockholm.
I Washington fick han besked av Obama om att USA ställer upp med 73 miljoner dollar, allt via FN och enskilda organisationer. Däremot inget till Tsvangirais regering.
–Vi är fortsatt oroade över demokratin, mänskliga rättigheter, lag och ordning. Vårt stöd går direkt till Zimbabwes folk, men jag tror att det ändå kan understödja premiärministerns ansträngningar, sade Obama,
Alltså en tydlig indikation på att USA inte litar på att Tsvangirai förmår balansera presidenten Robert Mugabes dominans.
Tsvangirai och Mugabe bildade i februari en koalition där Tsvangirai fick en premiärministerpost och hälften av ministerierna. Trots att Tsvangirais fick fler röster i fjolårets presidentval pressades han av grannländerna att gå med på maktdelning. Mugabes parti Zanu-PF har fortfarande kontroll över säkerhetsapparaten och rättsväsendet.
I Harare försöker den Mugabetrogna pressen ge sken av att det är Mugabe som skickat ut Tsvangirai för att övertyga Väst att häva sanktionerna, alltså inreseförbud i EU, USA och Australien för ett 100-tal i Mugabes krets.
Den offentliga sektorn har kollapsat och Tsvangirai ber under sin tre veckor långa rundresa om stöd att återuppbygga skolor, sjukvård och annan service. Efter långvariga strejker har han lovat alla statsanställda en lön på 100 dollar i månaden, men vet inte var han ska ta pengarna.
Så länge Mugabe och dennes parti Zanu-PF kontrollerar nyckelministerier vill få länder pumpa in pengar för utveckling och återuppbyggnad. Hellre går de bredvid, via FN och enskilda organisationer.
Tsvangirai är hårt pressad från alla håll. När han försöker övertala de rika länderna att våga satsa får han svaret att man först vill se reformer, inte bara ord. Givarna är oroliga för att pengarna hamnar i fel fickor och att trycket mot gamla diktatoriska krafter inom Zanu-PF därmed lättar. Som USA:s utrikesminister Hillary Clinton uttryckte saken:
–Vi vill stödja reformer, inte korruption.
Trots bedyranden om motsatsen är Tsvangirais inflytande begränsat. Hans anhängare har fortsatt att fängslas, farmer har invaderats och journalister arresterats.
Alla är fullt medvetna om dilemmat: tiden rinner undan, koalitionen kan snart falla samman med värre kaos runt hörnet. Tsvangirai påstår att mer pengar är lösningen, medan givarländerna tror på reformer genom ökat tryck mot Mugabe, polis- och officerskår: de verkliga makthavarna. Både bland hans trogna anhängare och inom diplomatkåren i Harare ökar kritiken mot att Morgan Tsvangirai inte är tillräckligt tuff.
