Flodvågskatastrofen 2004, som dödade över 230 000 människor, var inte den första i området. Sediment på land visar att jättevågor drabbade dessa kuster för mellan 600 och 700 år sedan. Den slutsatsen drar två forskargrupper som samarbetat om att söka spåren efter tidigare flodvågor i Indiska oceanen.

Resultaten redovisas i det senaste numret av vetenskapstidskriften Nature.

En thailändsk forskargrupp studerade 150 platser på ön Phra Thong på Thailands västkust. Den andra gruppen, från Pittsburgh-universitetet i USA, grävde och borrade på 100 platser längs Acehkusten på norra Sumatra i Indonesien. På båda ställena fann de 600–700 år gamla sandavlagringar av samma typ som efter tsunamin 2004. Åldern fastställdes genom att mäta andelen kolisotoper i de växtrester som fanns i de olika sandlagren.

I Aceh, där mer än 150 000 människor dog 2004, fanns även djupare jordlager som tyder på att jättelika flodvågor svept in där också för 1 200 och 2 000 år sedan. Vågorna orsakas av plötsliga jordbävningar på havsbotten, där gigantiska jordplattor pressas mot varandra under långa tider. I Indiska oceanen byggs sådana spänningar upp främst i den så kallade Sundagraven, en djuphavsgrav.

Forskarnas rön tyder på att det tar runt 600 år att bygga upp dessa dödliga krafter på havets botten. I det perspektivet kan man ifrågasätta om det är värt att satsa, som man nu gör, på dyra och komplicerade tsunamivarningssystem, tycker den norske tsunamikännaren Stein Bondevik.

- Ska man verkligen tvinga dessa länder att ha varningssystem i sexhundra år – i väntan på nästa stora? Och ska man förbjuda folk att bo nere vid strandkanten? säger Bondevik, som är professor i geologi vid Høgskulen i Sogn og Fjordane.

Men han påpekar samtidigt att varningssystem också kan fånga upp mindre tsunamier.

- Sådana uppstår ju oftare – i Stilla havet en per år i snitt. Och de kan orsaka dödsfall och stora skador lokalt.