Om Putin satt bekvämt ohotad under sina tidigare åtta år vid makten (2000–2008) är han betydligt mer ifrågasatt när han i dag på nytt svärs in som rysk president. Det märktes inte minst vid gårdagens protestdemonstration som urartade med våldsamma slagsmål mellan demonstranter och kravallpolis.

Omkring 30 000 människor marscherade till Bolotnajatorget och det var när en del demonstranter försökte forcera poliskedjor för att gå mot Kreml som bråken uppstod. Tre av ledarna – liberale Boris Nemtsov, bloggaren Alexei Navalny och vänstersidans Sergej Udaltsov – var bland de omkring 250 som arresterades.

För Putin är demonstrationerna hittills irriterande, men inte alls något seriöst hot mot hans maktposition. Det dröjer säkert bara någon dag innan Putin föreslår 47-årige Dmitrij Medvedev som ny premiärminister. Möjligen blir det protester innan det ryska parlamentet godkänner Medvedev, men Putin får säkert sin vilja igenom ändå. Från och med i dag är det ju åter Kremls härskare som styr rysk politik.

När Medvedev för fyra år sedan intog Kreml flyttade Putin till Vita huset vid en av Moskvaflodens många krökar. Även om regeringsbyggnaden ligger tre kilometer västerut kastade premiärminister Putin en stor svart skugga över Kreml. Medvedev fick aldrig någon rejäl chans att skapa en egen profil eller bygga upp sitt eget nätverk. Uppväxt inom säkerhetstjänsten KGB visste Putin hur man effektivt stoppar andra från att bli ett hot om makten.

Det är en besviken Medvedev som lämnar sitt arbetsrum i Kreml. Han ville förändra och i sitt politiska manifest i september 2009 talade han överraskande öppet om problemen i samhället: Korruptionen, det ensidiga beroendet av råvaruexport och den växande byråkratin. Hans förhoppningar och förväntningar blev ”mycket snack men lite verkstad”.

Det finns dock ryska analytiker som hävdar att Medvedev har spelat en större roll än vad folk i allmänhet inser. De menar att Medvedev genom att identifiera avgörande problem i samhället har startat en process som inte går att stoppa, även om Medvedev själv inte var mannen att genomföra förändringarna.

Men 59-årige Putin är alltså i ny situation jämfört med mars 2000. Inte så mycket för att han själv har förändrats från en blyg oerfaren politiker till en arrogant, självsäker ledare på politikens stora scen utan framför allt för att det ryska samhället har förändrats. Den växande medelklassen har fått en politisk mognad som gör att inte ens Putin sitter ohotad under de sex år som väntar. Tsaren är tillbaka men undersåtarna bugar inte lika underdånigt som tidigare!