En del initierade insåg redan från början att säkerhetsofficeren från KGB knappast skulle förorda en demokratisk utveckling. Men för den breda majoriteten stod Putin för något nytt, fräscht. Han var relativt ung, vältränad och drack inte sprit. En man ryssarna kunde vara stolta över jämfört med skammen över den hjärtsjuke, alkoholiserade Boris Jeltsin som styrt under 1990-talet.

Putins popularitet höll i sig under flera år. Med ett oljepris som steg från 17 dollar fatet till 120 dollar (och gaspriserna följde efter) strömmade pengarna in till statskassan. Mycket hamnade i Putins och hans korrumperade kamraters privata fickor, men tillräckligt mycket skvalpade över för att den genomsnittlige ryssen skulle få det materiellt bättre.

Ryssland upplevde en finanskris 1998 som kan jämföras med dagens Grekland och 1990-talet var också rövarkapitalismens tid då ett fåtal oligarker berikade sig. Förhoppningarna på stabilitet med den nye presidenten våren 2000 var därför höga.

Putins popularitet höll i sig och det hördes inga stora protester när han lanserade sin kandidat, Dmitrij Medvedev som tronföljare 2008. Ryssen i gemen accepterade också att Putin blev premiärminister och fortsatte att ha ett avgörande ord i rysk politik.

I takt med internets uppsving och tät trafik i ryska blogosfären kom alltfler avslöjanden om den korruption som ökat lavinartat och den laglöshet som spritt ut sig i hela samhället under Putins styre. Glorian på tsar Putin halkade ned.

Men det var två händelser som fick inställningen att dramatiskt förändras. När Putin i september i fjol sade att han och Medvedev skulle byta plats - Putin skulle bli president igen och Medvedev premiärminister, och att detta var planerat från början, reagerade ryssarna mycket negativt. De kände sig förolämpade över att – precis som på sovjettiden - inte ha något att säga till om.

När det sedan avslöjades att Putinpartiet Enade Ryssland fuskat för att få 50 procent av rösterna i parlamentsvalet 4 december sade ryssarna ”Njet”, nu får det vara nog. För Putin och hans gäng var det en chock att upptäcka att 100 000-tals människor var beredda att gå ut på Moskvas gator och visa sitt missnöje.

Putin kan därför inte fortsätta styra på samma sätt som tidigare. Men om det betyder att han styr än mer auktoritärt för att hålla folket i schack eller om han lyssnar på signalerna och är beredd till liberala reformer är det ingen som vet.