Mer om stormen Sandy:

Grafik

Så stor skulle Sandy vara i Europa

Här hänger kranen – 80 våningar upp

Skeppet HMS Bounty, som användes vid inspelningen av 60-tals filmen ”Myteriet på Bounty”, strandade utanför delstaten North Carolina på USA:s östkust.

Se räddningsaktionen från förlista Bounty

Det må ligga i New York-invånarnas natur att tro att de kan ta sig an vilka utmaningar som vardagen än kastar på dem med en klackspark. Att allvarsamma rekommendationer från Vita huset eller Manhattans stadshus inte är något som berör dem. Föregångaren Irene spädde förstås bara på den attityden än mer.

Att stormen för 14 månader sedan orsakade enorm förödelse i kringområdena spelar nämligen ingen som helst roll. I New York City benämns Irene som ett magplask, en uppblåst hajp som mynnade ut i ett endaste stort ingenting och som man med lätthet kan trycka upp en rolig t-shirt kring.

PROFESSOR: Här är stormen Sandys nästa mål

När monsterstormen Sandy var på väg in lät det från många invånare därför till och med mer syrligt än vanligt. Visst fanns där en försiktighet. Men i jämförelse med Irene var slappheten total.

Bara timmar innan Sandy skulle visa sina enorma krafter såg Manhattan på sina håll ut som vilken rofylld höstdag som helst, om än en blåsig sådan.

Butiks- och restaurangägare hade exempelvis inte bemödat sig med att sätta skydd kring sina inkomstkällor, i flera av de små kvartersbutiker som höll öppet fanns inga tankar på att ens behöva stänga. Vi var minsann välkomna tillbaka när vi insett att Sandy bara var en ny Irene, lät det hälsas i en av dem.

När Sandy så slutat piska New York till underkastelse låg människor döda, stora bostadsområden stod i brand i Breezy Point, Queens, och elkraftverket utanför mitt fönster hade exploderat så himlen blev grön.

LÄS ÄVEN: Falska stormrykten spreds på Twitter

Alldeles intill hade gatorna svämmats över så pass att brandmännen fick ge sig ut för att rädda de bilister som ignorerat Sandys hot och vars fordon stod under vatten. Träd, minst tolv meter höga, hade rivits upp och alla kommunikationsmöjligheter hade slagits ut på stora delar av Manhattan.

När solen slutligen började tränga igenom det gråvita molntäcket dagen efter tog sig många ut för att försöka titta på, och dokumentera, förödelsen.

De stora vattenmassorna var överlag visserligen borta från Manhattans gator, men i Queens fortsatte det att brinna. Miljontals stod ännu utan el och saknade därmed information om hur situationen utvecklade sig – något som i sin tur resulterade i att det snart började spridas rykten om att nya stormar var på ingång.

SVENSKA I NY: "Ser ut som en spökstad"

Det dröjde däremot inte länge innan de allvarsamma minerna försvunnit och ersatts av axelryckningarna och en återigen uppstudsig attityd.

Den där självsäkerheten om att New York City klarar vilka utmaningar som helst fanns kvar. Och det trots att husen i Breezy Point fortsatte att brinna, att det runt omkring låg stora mängder bråte och stora delar av Manhattan bara var timmar ifrån att mörkläggas på nytt.

Men staden stod ju kvar. Och då finns det, i New York-bornas ögon, inte något skäl till att inte allt ska fungera som det alltid gör.

Eller som kvinnan med mobiltelefonen menade – att telefonnätet inte fungerade var ”god damn ridiculous!”.

BILDSPECIAL: Se förödelsen i Sandys spår


Gå till SvD:s specialsajt om presidentvalet