Han kan inte gå utan stöd, inte äta själv, inte hålla i en penna. Men Adem Boukadida, 30, är en fri man sedan i torsdags, samma dag som övergångsregeringen i Tunisien höll sin första konselj och fattade beslut om allmän amnesti för politiska fångar.
–Ta dina saker och gå, sade fångvaktarna i häktet.
Men Adem Boukadida måste stödja sig på en krycka på ena armen och en vän i den andra för att kunna gå.
–Nu hoppas jag att mina torterare ska ställas till svars för sina handlingar. Jag vet vad de heter, säger Adem Boukadida, 30.
Den unge tunisiern, som varit student vid ett islamiskt universitet i Kairo och som försörjt sig som klädförsäljare hemma i Sousse, fick sina skador efter ett fall ur ett fönster på andra våningen. Det var den 16 november förra året, när polisen var ute efter honom.
–En polisstyrka i fyra–fem bilar körde fram till mitt för- äldrahem. När jag försökte fly undan dem blev jag i stället knuffad ut från ett fönster, säger han.
Polisjakten berodde på att två polismän hade mördats i Sousse i början av förra året. Flera ungdomar hade blivit haffade av polisen. Adem Boukadida, som höll sig undan, anade att han också skulle bli gripen. Han satt elva månader i fängelse 2007, dömd mot sitt nekande för att ha försökt värva islamistiska frivilliga till sunnirebellerna i Irak.
–Jag visste vilken tortyr jag skulle genomgå. Därför höll jag mig gömd. Men de hittade mig i mitt föräldrahem under Eid al-Adha (en islamisk högtid), säger han.
–Jag vet inte varför de var ute efter mig. Kanske gillar de inte mitt skägg, säger Boukadida, som regelbundet går till moskén.
På Sahloul-sjukhuset i Sousse konstaterades att han fått frakturer på båda händerna och vänster knä. Högerfoten bär inte heller och han har en blånad i pannan.
Under vintern, medan han var inskriven på sjukhuset, anklagades han av polisen för att ha försökt bilda en terroristcell och förbereda ett attentat. Den 8 januari, medan revolten pågick på gatorna, hämtades han från sjukhuset till inrikesministeriets fruktade förhörslokaler. Där, säger han, blev han torterad med knytnävar och batonger så att han fick en ny skada i bröstkorgen.
Det finns en bekännelse undertecknad med hans fingeravtryck – eftersom han inte kunde hålla i en penna.
Men hans advokat Samir Ben Amor tog strid för att bekännelsen var påtvingad. Advokaten letade fram sjukhusjournalerna som visade att Adem var inskriven på sjukhus när han påstods ha begått brottet.
Boukadida blev satt i en cell i Mornaghiya-fängelset i Tunis förorter tillsammans med 27 andra fångar. Där skulle han ha suttit än i dag om det inte vore för jasminrevolten. Den 14 januari, samma dag som Tunisiens envåldshärskare Ben Ali, flydde från sitt land, förstod fångarna i häktet att något hade hänt.
Fångvaktarna försökte dölja det genom att skruva upp hög volym på en film som visades i cellen. Men inte heller i fängelsets slutna rum gick det att dölja sanningen i längden. Snart utbröt jubel bland fångarna.
–Om jag bara hade kunnat så hade jag dansat av glädje, säger Adem Boukadida.
