”Atomkraft – Nein Danke”, atomkraft, nej tack! De gröngula skyltarna och banderollerna erinrar om 1980-talets bittra och delvis militanta strider i Tyskland om kärnkraften.

Då som nu var det kärnkraftshaverier – först i amerikanska Three Mile Islands och sedan i sovjetiska Tjernobyl – som gav motståndarna luft under vingarna. Då som nu talar allt fler om en teknologi som inte kan behärskas.

–Kärnkraften kräver hundraprocentig säkerhet. Det är inget för oss människor, manade i helgen den tyska protestantiska kyrkans ordförande Nikolaus Schneider och tillfogade:

– Vi måste ta oss ur denna teknik så snabbt som möjligt!

Samma dag demonstrerade 60000 kärnkraftsmotståndare vid det sydtyska kärnkraftverket Neckarwestheim. De bildade en 45 kilometer lång kedja mellan kraftverket och delstatshuvudstaden Stuttgart där Merkels kristdemokratiska CDU riskerar ett tungt bakslag i delstatsvalet om mindre än två veckor.

Protesterna fortsatte under måndagen med fackeltåg, tända ljus framför regeringskansliet och demonstrationer i över 250 tyska städer och symbolladdade platser som Gorleben där utbränt kärnbränsle mellanlagras i väntan på en slutförvaring som ännu inte existerar. Mer än 100000 kärnkraftsmotståndare deltog.

Protesterna flammar upp just som kärnkraftsindustrin upplever något av en renässans. I land efter land har avvecklingsbeslut rivits upp eller skjutits på framtiden. I Sverige skedde det förra året. I Spanien där premiärminister José Luis Zapatero i valrörelsen 2004 lovade att landet skulle vara kärnkraftsfritt inom 20 år kom för fyra veckor sedan en förlängning av driftstiderna för reaktorerna från 40 till 60 år.

I Nederländerna gjorde högermittenregeringen under Mark Rutte en helomvändning och beslutade i februari att bygga två nya kärnkraftverk. Utbyggnad är på gång även i Baltikum där Litauen, Lettland och Estland planerar att ersätta det stängda Ignalinaverket med ett nytt jättelikt kärnkraftverk.

I Italien som är det enda av världens stora industrinationer utan egen kärnkraft vill regeringen Berlusconi att kärnkraften i framtiden ska generera en fjärdedel av landets energiförsörjning. En folkomröstning ska hållas någon gång mellan april och juni.

Mycket av detta kan snabbt bli makulatur. I Tyskland som förra året rev upp beslutet att avveckla kärnkraften fram till 2021 och tillät en förlängning med 12 år är regeringen hårt pressad att gå tillbaka till den ursprungliga planeringen.

I en enkät på uppdrag av tyska kraftbolaget Eon uttalade sig förra året 52 procent av de tillfrågade mot fortsatt utnyttjade av kärnkraften. Den siffran torde ha stigit under intrycket av de dramatiska bilderna från Japan.

Angela Merkel försäkrar visserligen i tal efter tal att de tyska reaktorerna är säkra. Men i måndags när ännu en explosion i japanska Fukushima chockade världen drog hon i nödbromsen. Förlängningen av driftstiderna stoppas i tre månader under det att nya säkerhetskontroller genomförs.

Den omedelbara konsekvensen är att reaktorn Neckarwestheim I från 1976 stängs av eftersom den inte längre har driftstillstånd. Likaså stängs det bayerska kärnkraftverket Isar I som saknar skydd mot flygplanskrascher, förmodligen också Biblis A från 1975.

Ekonomiminister Rainer Brüderle efterlyser nu en snabbare övergång till förnybar energi medan den bayerska miljöministern från konservativa CSU säger: ”Vi har aldrig varit kärnkraftsfetischister.” Tongångarna låter ana att vinden håller på att vända i Tyskland.

Samma sak sker i Schweiz där regeringen i måndags beslutade att stoppa planeringen av tre nya kärnkraftverk som ska ersätta tre gamla verk som tas ur drift senast 2020. Enligt energiminister Doris Leuthard läggs tillståndsprocessen på is tills en ny prövning av alla säkerhetsstandards har avslutats.

Inte bara i Tyskland utan också i Italien, Schweiz, Österrike, Nederländerna och Estland vädrar miljöpartister och antikärnkraftsmotståndare nu morgonluft. Svårare är det i Frankrike som är världens näst största kärnkraftsnation med 58 reaktorer. Mer än tre fjärdedelar av landets elproduktion kommer från kärnkraftverk.

– Vi har slagit larm i decennier och det är skamligt att det ska behöva så långt som nu i Japan för att regeringen ska börja ställa frågor. Och inte ens nu är det säkert att de menar allvar, klagar Sofia Majnoni från franska Greenpeace.

Med 144 kärnkraftverk som svarar för en tredjedel av elproduktionen är EU världens mest kärnkraftsberoende region. I USA täcker atomenergin cirka 20 procent och i Kina och Indien omkring två procent av elförbrukningen.