Blänkande kylskåp och tvättmaskiner fyller trottoaren. I området RK Puram i centrala New Delhi ligger vitvaruaffärerna tätt. Anil Sharma arbetar här sedan tio år tillbaka och han har sett efterfrågan rusa i takt med att Indiens ekonomi har vuxit. Luftkonditionering hör till de nya storsäljarna trots att det innebär att elräkningen för indiska hushåll stiger rejält.

–Delhi har blivit varmare och nu har allt fler råd att köpa sig några timmars lugn och ro från hettan, säger Anil Sharma.

Med en femtedel av jordens invånare är Indien minst sagt en tungviktare i debatten kring framtida utsläpp av koldioxid. Fattigdom och enkla levnadsförhållanden hos den största delen av befolkningen har gjort att Indiens bidrag till den globala uppvärmningen än så länge varit blygsamma sett till utsläpp per invånare. De är bara en tjugondel jämfört med USA. Men med en växande ekonomi, ökad industrialisering och starkare köpkraft väntas Indiens utsläpp öka snabbt framöver.

För statstjänstemannen Sakhchida Nand Prasad är luftkonditionering fortfarande en lyx utom räckhåll även om hans familj längtar efter svalka när temperaturen passerar 45 grader på sommaren. Istället står han med sin dotter och tittar på en halvautomatisk tvättmaskin.

–Den här är bra, den sparar både tid och pengar säger han.

Sakhchida Nand Prasad är insatt i klimatfrågan och tydlig i sin syn: Indien ska ta sitt ansvar men västvärlden måste gå före.

–De utvecklade länderna är som en rik, äldre släkting som måste föregå med gott exempel, säger han.

Överlag är Indiens politiker, näringsliv och även många miljöorganisationer rätt överens i utsläppsdebatten. Självklart, säger man, måste Indien och andra utvecklingsländer dra sitt strå till stacken men det får inte ske på bekostnad av tillväxt och fattigdomsbekämpning. Rättvisa är en central fråga, nu är det Indiens tur att utvecklas.

Häromveckan varnade dagstidningen Times of India i en ledare för ”miljömässig apart-heid” om Indien tvingas att lova att minska sina utsläpp samtidigt som rika länder får beräkna framtida utsläpp utifrån dagens höga nivåer.

Även om de flesta indier inte känner till den storpolitiska dragkamp om klimatansvar som pågår inför toppmötet i Köpenhamn, så utgör miljö- och klimatförändringar en allt större del av vardagen. På landsbygden oroar sig bönderna över den nya oberäkneligheten i den årliga monsunen. Först torka, sedan översvämningar.

I städerna är trafikkaos, den smutsiga luften, elavbrott och tomma vattenkranar ständiga samtalsämnen både bland fattiga och rika. Samt en övergripande känsla av temperaturen har stigit.

En som känner så är 40-årige delhibon Suresh Kumar som varje dag cyklar runt och ropar kabari, kabari så att det ekar mellan husen. Kabari betyder sopor på hindi och Suresh Kumar köper återvinningsbart tidningspapper, tomglas, plast och metallskrot som han sedan säljer vidare med någon rupies förtjänst per kilo.

–Det har blivit mycket varmare. Förr behövde man en tjock tröja i november men se hur det är nu, säger han och drar i sin tunna bomullsskjorta.

För Suresh Kumar går affärerna hyggligt. Också hos indiska familjer växer sopberget.

–Förr reparerade man, nu slänger man istället, säger han.

På ett café i ett av New Delhis finare områden sitter den 22-åriga entreprenören Harry Gill och dricker cappuccino tillsammans med sin bror Garry och tjejkompisen Puneet Kaur. Utanför står deras bilar parkerade.

Förra året såldes 1,5 miljoner nya personbilar i Indien och i New Delhi är det få bilägare som frivilligt trängs bland andra svettiga resenärer på överfulla bussar.

–Att åka buss är inte praktiskt, det skulle ta timmar att komma till jobbet. Men om kommunikationerna var lika bra som i Storbritannien, där jag pluggade, skulle jag kunna tänka mig att åka kollektivt, säger Harry Gill.

Hans syn på utsläppsfrågan är nästan som ett eko av Indiens regerings.

–Vi måste hitta en balans där vi inte hindrar tillväxten och inte heller skadar miljön. Vad vi behöver är hjälp utifrån med ny teknologi och kunskap, säger han.

Hur teknologi- och kunskapsöverföring till utvecklingsländer ska utföras och finansieras är långt ifrån klart. De är några av klimatförhandlarnas många stötestenar och kommer säkerligen också tas upp under Fredrik Reinfeldts besök i New Delhi.