Statsbesöket, som inleddes igår, kunde ha börjat bättre. Medan grova stereotyper svingades mellan kontinenterna försökte brittiska UD att organisera ett värdigt mottagande hos drottningen och premiärminister Gordon Brown.
Zuma anlände i ledningen för en 200 personer stark delegation. Det brittiska protokollet har haft bekymmer över Zumas tre fruar, vem eller vilka som skulle komma. Det blev till sist hans senaste hustru Thobeka Madiba. Paret bor på Buckingham Palace under det tre dagar långa statsbesöket.
Brittisk press ifrågasätter att besöket fått så hög nivå. Drottningen brukar inte ta emot mer än två utländska statschefer per år. Utrikesministeriet utser vilka.
Besöken av företrädarna Nelson Mandela och Thabo Mbeki ifrågasattes inte, men denna gång är pressen klart betänklig.
Zumas väg är kantad av skandaler. Det har gällt korruption och ständiga kvinnoaffärer. Förutom tre hustrur och två trolovade har han just avslöjats med otrohet som lett till en nyfödd flicka. Zuma har officiellt 20 barn, men brittiska Daily Mails kolumnist Stephen Robinson påstår att det kan röra sig om 35.
Daily Mail kallar Zuma en ”sexgalen bigott” och frågar varför Storbritannien ska ”krypa för en sådan föraktlig pajas?” Man visar bild av Zuma dansande i leopardskinn och påminner om hans kampsång ”Ge mig mitt maskingevär”.
Även mer seriösa tidningar som Independent och Guardian gör ett nummer av hur alla skandaler åsamkat hans politiska ställning skada.
Zuma gav svar på tal redan före avresan:
–När britterna kom till vårt land sade de att allt vi gjorde var barbariskt och fel, mindervärdigt på alla sätt. Kom ihåg att jag är en frihetskämpe. Jag slogs för min frihet och för att min kultur skulle respekteras.
–Britterna gjorde detta förr, när de koloniserade oss, och de fortsätter att göra det. Det är olyckligt. Men om de vill konfrontera oss, är jag säker på att vi kan göra detsamma i den här frågan.
För drygt två år sedan var Zuma också i London, men togs den gången knappt emot någonstans, flera banker tackade nej till möten. Det var innan hans falang tagit över ANC vid partikongressen i december 2007 och sedan röstade fram honom som president.
Financial Times skriver i en ledare att man inte ska undervärdera Zuma, även om rubrikerna handlar om annat än besökets huvudfrågor: ekonomi, investeringar och klimatfrågor.
Det kan vara frestande att avfärda allt som ett spektakel, skriver tidningen, men Afrikas mäktigaste man behöver Europas stöd i den maktkamp som pågår i hans parti ANC. Det handlar om att hålla de militanta radikalerna på mattan.
Investerarna är oroliga när ledaren för ANC:s ungdomsförbund Julius Malema skanderar om förstatliganden, när gränsen mellan stat och parti suddas ut och korruptionen växer.
Maktkamperna inom ANC drar ut år efter år och jakten på positioner inom partiet har blivit en jakt på pengar.
Antingen jagar man välbetalda jobb via ”deployment”: partikommendering av lojala till ledande poster inom stat, provinser och kommuner. Eller så tävlar man om kontrakt i offentlig upphandling med partiboken som främsta argument.
Enligt Financial Times har Zuma fört en berömvärd ekonomisk politik och lyckats hålla tillbaka de mest omstörtande krafterna i hans egen vänsterfalang.
