Jens Stoltenberg kom med sina ord två dagar efter att terrordåden utförts.

–Vi är fortfarande skakade av det som träffade oss, men vi överger aldrig våra värden, sa han, och så kom orden som citerats så många gånger under det senaste året:

–Vårt svar är mer demokrati, mer öppenhet och mer humanitet.

Samtidigt hade han ett viktigt tillägg:

–Men aldrig naivitet.

Under det år som gått har de politiska förändringarna varit små. Justitieministern och chefen för säkerhetspolisen har bytts ut. Officiellt hade det ingenting med 22 juli att göra. Knut Storberget var utmattad och ville ha mer tid för sin familj. Janne Kristiansen försvann på grund av lösmynthet om de hemliga tjänsternas aktiviteter i Pakistan.

Men det reella skälet var att PST, som säkerhetspolisen kallas i Norge, hade varit för naiv. På deras hemsida den 22 juli i fjol låg en rapport om hotbilden där det konstaterades: ”De höger- och vänsterextrema miljöerna kommer inte heller 2011 att utgöra något allvarligt hot mot det norska samhället.”

Fortfarande väntar norrmännen på domen mot Anders Behring Breivik. Var han tillräknelig eller psykotisk den fredagen? Svaret kommer den 24 augusti. Men hans bomb i regeringskvarteret och massakern på Utøya var utan tvivel riktade mot Arbeiderpartiet.

Antalet som sa att de skulle ha röstat på Arbeiderpartiet ökade till 36,8 procent. Men utslaget var inte särskilt stort och höll bara i sig i ett halvt år. I dag ligger Arbeiderpartiet på 29,9 procent.

Elva månader efter terrordåden sa det norska folket för första gången att de hellre vill ha høyres Erna Solberg som statsminister än Jens Stoltenberg. 46,2 procent vill helst ha henne, mot 42,1 procent för Stoltenberg.

I fjol avbröt jag semestern den 22 juli för några intensiva dagars rapportering om det som skedde. Resten av semestern präglades också av terrordåden, så vi packade snabbt ihop och stängde sommarhuset för vintern.

När jag kom tillbaka till huset i år låg det en stor hög med tidningar som redan börjat gulna på en stol. Sparade med tanke på att jag kanske behövde något i dem för min egen rapportering.

När jag bläddrar i dem grips jag av en overklighetskänsla. Var tonläget verkligen så uppskruvat för ett år sedan?

”En gigant. En statsman. Värdig. Äkta. En medmänniska. Detta är ord det norska folket använder om Jens Stoltenberg efter terrorattacken mot Norge. Nu får han beröm av otroliga 94 procent av befolkningen”, inleder en journalist i VG sin text med rubriken Landsfadern.

Fortfarande skrivs det nästan varje dag om terrordåden på ett eller annat sätt, men utan så mycket patos. Ämnen som hittills har varit tabu att skriva om tas upp.

Dagen efter att rättegången mot Breivik avslutats gick en av de överlevande från AUF, Bjørn Ihler, till angrepp mot ledningen i det socialdemokratiska ungdomsförbundet som vill ta Utøya tillbaka och fortsätta arrangera politiska sommarläger där. I år hålls sommarlägret i Drammen.

–Jag tror inte att det kan göras. Jag har svårt för att tro att ungdomar ska kunna resa ut på Utøya igen, driva politik, spela fotboll och ha det kul. Utøya var platsen för den värsta massakern i fredstid i Norge. Den är vårt Auschwitz, skrev Ihler.

Han fick svar av en annan AUF: are, Tore Sinding Bekkedal, som tyckte att det var en osmaklig jämförelse.

–Gravarna finns ju inte på Utøya. De är spridda runtom i vårt land. Här går alltså Ihler ut och säger att mitt och andras önskemål om att återvända till Utøya är en önskan om att dansa på deras gravar.

Kanske var frågan om Norge skulle förändras fel när den ställdes. Norge förändrades i samma ögonblick som bomben sprängdes.

Det man snarare kan undra över är: Hur lång tid tar det innan Norge har normaliserats igen? Det går snabbare än man tror.

22 juli 2011 - Detta har hänt

WEBBTV

Vittnen berättar:

22 juli 2012 - Läs mer om minnesdagen

Läs mer om rättegången mot Breivik