–Frågar du tio kineser kommer nio säga att Dalai lama är en ondskefull splittrare, en varg i munkdräkt. Jag tyckte det själv innan jag gick över till tibetansk buddhism, säger Li från Shanghai.

Han har trots det vallfärdat till vargens håla, Dalai lamas hem i nordindiska Dharamsala. Av rädsla för repressalier vågar han inte ställa upp med sina riktiga namn. För liksom president Obama bryter Li mot en hörnsten i Kinas utrikespolitik: att isolera den tibetanske exilledaren.

Utrikesministern Yang Jiechi har sagt att att undvika Dalai lama ska vara en grundprincip för Kinas internationella relationer. Peking har redan lyckats hunsa flera demokratier till lydnad.

Efter att Kina bojkottat ett EU-toppmöte och undvikit franska bolag under en handelsrunda skrev Frankrikes president Sarkozy på ett avtal där han motsatte sig tibetansk självständighet i ”vilken som helst form” – en kinesisk referens till Dalai lamas krav på genuint självstyre inom Kina. Sydafrika släppte inte ens in fredspristagaren i landet av rädsla för att stöta sig med sin största handelspartner.

Stärkta av finanskrisen har Kina nu för första gången hotat USA. Zhu Weiqun, som ansvarar för samtalen med Dalai lama, varnade i början av februari för att det planerade mötet med Obama kommer att ”allvarligt undergräva de politiska grunderna för relationerna med USA”. De senaste dagarna har dock tonen mjuknat något. Man vill troligen inte på allvar riskera relationen till USA, som Kina avnjuter ett gigantiskt handelsöverskott mot.

I Kina finns en förundran över hur avlägsna Tibet kan vara så uppmärksammat i väst. Europaexperten Zhao Chen analyserar i China Daily att ”den europeiska allmänheten är besatt av postmodern psykologi och därför dras till Dalia lamas buddhism och icke-vålds-filosofi”. Zhao Chen verka ha missat lama-buddhismens växande popularitet bland han-kineser som Li. Men det är lätt att missa en grupp som är tyst, eller blir tystad.

Kommunistpartiets Tibetpolitik är i stort sett konstant. Provinsen hålls i ett järngrepp av säkerhetsstyrkor där övervakning, kinesifiering och ”patriotiska kampanjer” skapar ett lugn på ytan. Istället försöker man vinna lojalitet genom stora investeringar i den naturresursrika provinsen. Nya flygplatser anläggs, järnvägar dras, nomaderna flyttas till hus. Men partiets vägran att acceptera tibetanernas dyrkan av Dalai lama innebär att de måste fortsätta att styra dem med vapenmakt istället för lojalitet.

–Det spelar ingen roll att Dalai lama säger att han inte vill ha självständighet. Propagandan lär oss något annat, och den är oerhört kraftfull, säger Li.

Hans fru nickar instämmande.

–Vad än kommunistpartiet säger lyssnar vi i folket, det har vi lärt oss från barnsben.