En svart begravningsbil med ett jätteporträtt på en leende Kim Jong-Il drog i går igenom Pyongyangs gator – medan tiotusentals människor som kantade vägen grät och slog ut med armarna.

Vid sidan av bilen gick sonen, Kim Jong-Un, som utsetts till efterträdare och Nordkoreas nye ledare trots att han inte ens fyllt 30 och helt saknar politisk, militär och administrativ erfarenhet. Givetvis grät också den unge Kim.

Processionen slutade vid Kumsusan-palatset i huvudstadens utkanter där Kim Jong-Ils far, Nordkoreas grundare Kim Il- Sung, ligger balsamerad i en glasmonter. Kim Jong-Ils begravning liknade Kim Il-Sungs 1994, med samma spektakulära procession och gråtande människor.

Det är två frågor som omvärlden oundvikligen ställer sig: är gråten och tårarna äkta, och hur ser maktstrukturen ut nu när den ”Käre ledaren”, som Kim Jong-Il kallades, är borta?

Vad det gäller gråten återspeglar den det nordkoreanska samhället i stort.

Det är inte en fråga om den är äkta eller inte, eller, som en utländsk kommentator sade till brittiska BBC, att det rör sig om ”speciellt utvalda” människor som skall ha tränats i konsten att gråta.

Nordkorea är land där det rådet total mobilisering av medborgarna och man ständigt deltar i massmanifestationer. Folk förväntas gråta vid ett tillfälle som detta, och därför gör man det. Utan undantag.

Den brittiske Nordkoreaspecialisten Aidan Foster-Carter har uttryckt det bäst: ”Om jag gick runt och log i Pyongyang i dag skulle säkerhetspolisen ingripa”. Det är inte tvång eller träning det rör sig om, snarare en form av obligatoriskt masshysteri i ett ytterst väldrillat samhälle.

Nordkoreaspecialister påpekar också att man de senaste dagarna sett Jang Song-Thaek – som är gift med Kim Jong-Ils syster Kim Kyong-Hui – i generalsuniform i stället för som annars i västerländsk kostym.

Och det är det paret som väntas bli makten bakom tronen genom det mäktiga Nationella försvarsrådet.

Hur – och om – det kommer att hålla samman efter Kim Jong-Ils död blir den stora frågan då tårarna slutat rinna. Och det är en fråga av internationell vikt – eftersom Nordkorea inte bara är en egendomlig diktatur utan också en kärnvapenmakt. Därför följde även omvärlden begravningen med största intresse.